Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1855, sida 1

dem. Man fortsatte här, hvad man börjat i Frankrike; de landsslyktige tillstallde den ena festen efter den andra, besökte hvarandra, kifvades om rangen och bortspelade sina sista francs. Rouletten, som nyligen begynt sin farliga verksamhet uti ett hus, hvartill tillträdet stod öppet för alla, lockade isynnerhet de emigrerade till sig genom den bedrägliga utsigten att erhålla en alltid längtansfullt väntad, men blott högst sällan erhållen vinst. Exemplets makt drog också den tyska adeln dit, och det olyckliga spelraseriet tog dagligen allt mera öfverhand ibland alla samhällsklasser. Det var blott få adelsmän, som ej blefvo smittade af den allmänna spelsjukan; men i bland dem var det en man, som förtjenar att särskildt omnämnas. Han kallades chevalier de Roquincourt; och oaktadt hans familj härstammade från södern, hade den dock en längre tid varit bosatt i Elsass, der han äfven sjelf var född. Då chevaliern gaf vika för den hårda nödvändighet, som tvingade honom att lemna Frankrike, insåg han alltför väl, hvad följden skulle blifva deraf, att han tvingades gå i landsflykt. Han anförtrodde den ringa summa, med hvilken han flyktat till Ryssland, åt en bankir, som var hans förtroende värdig; och räntorna, som han derutaf erhöll, tillika med ho