Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1855, sida 2

Slut, Hdl RIOCROTLIIA I DOWTCUUTCNI OCH 10PErPive VEmpereur ! förkunnade de höga gästernes ankomst. Lord-mayorn, aldermennen och kommunalrådet gingo före deras majestäter i salen. Kejsaren bar en divisionsgenerals uniform och kejsarinnan fen klädning af brokat. Hon syntes mycket rörd af all den hyllning som egnades henne och kejsaren samt helsade med behag midt under den församlade mängdens enstämmiga bisallsrop. Sedan DD. MM. intagit sina platser, uppläste archivarien (Recorder) i City en kejsaren och kejsarinnan egnad lyckönskningsadress, i hvilken lades synnerligt eftertryck på alliansen emellan England och Frankrike. Slutet deraf lyder som följer: aPet är oss vidare angeläget att för ers kejserliga majestät uttrycka det lifliga nöje och den vördnadsfulla beundran, hvarmed vi vid detta lyckliga tillfälle hafva ssett er, sire, åtföljd af er höga gemål, II. M. Frans— männens kejsarinna. Vi bringa E. M. uttrycket af vårt säkra hopp, att ni, sire, i det husliga lifvets lycka alltid skall finna den bästa tröst och det bästa stöd, som verlden förmår bjuda under bekymren och under bördan af den höga bestämmelse, som ni nu uppfyller med så utmärkt makt och hofsamhet, och vi bedja af bjertat, att Försynen i många år måtte förunna edra majestäter lif och helsa. Innan archivarien begynte uppläsa adressen, reste sig kejsaren och kejsarinnan och förblefvo stående hela tiden ända till slutet af densamma. Vid det stället, som hade afseende på kejsarinnan, skallade från alla håll höga ihållande bifallsrop, hvilka kejsarinnan Eugenie besvarade med en behagfull helsning. Efter adressens uppläsning öfverlemnade archivarien en afskrift af densamma åt kejsaren. Louis Napoleon svarade med fast och klar stämma, ehuru med något främmande accent på följande vis: Mylord Mayor! Efter det hjertliga emottagande som blifvit mig till del från drottningens sida kunde ingenting röra mig djupare, än de för kejsarinnan och mig — uttalade känslor, åt hvilka ni, lord Mayor, å Citys vågnar lånat uttryck. Ty Londons City representerar de disponibla hjelpkällor, hvilka en öfver hela verlden utbredd handel erbjuder såväl civilisationen som kriget. Så smickrande edra loford äfven äro, antager jag dem, emedan de mera gälla Frankrike, än mig sjelf; de äro riktade till en nation, hvars interessen för närvarande i allt äro lika med edra (högt bifall); de äro riktade till en här och en flotta, som i hjeltemodigt förbund med engelska hären och flottan dela faror och ära (förnyadt bifall); de hafva sin grund i de begge regeringarnes på allmänt väl, moderation och rättvisa fotade politik. Hvad mig personligen beträffar, så har jag på thronen bevarat samma känslor af deltagande och högaktning för engelska folket, hvilka jag hyste i landsflykten (högt och ihållande bifall), då, när jag åtnjöt er drottnings gästfrihet; och om jag handlade i öfverensstämmelse med min öfvertygelse, så uppfyllde jag en pligt, som förestafvades mig, icke mindre af den allmänna civilisationens intresse, än af den nations, som valt mig. England och Frankrike äro verkligen af naturen enige i alla de stora frågor rörande politiken och det menskliga framskridandet, hvilka sätta verlden i rörelse. Från Atlantiska Oceanens till Medeldelhafvets kuster, från Östersjön till Svarta Hafvet, från önskan att utrota slafveriet till vårt hopp om alla länders i Europa förbättring ser jag i den sedliga så väl som i den politiska verlden för våra båda länder blott en bana och ett mål (bifall). Vår endrägt skulle alltså blott kunna störas genom ovärdiga hänsigter och en erbärmlig afundsjuka. Om vi helt enkelt följa det sunda menniskoförståndets bud, så äro vi säkra om framtiden. (Högt bifall.) J hafven rätt, då J tolken min närvaro ibland er som ett nytt och slående bevis för mitt beslut att med kraft fortsätta kriget, om våra bemödanden att ernå en ärofull fred skulle stranda. (Bifall.) Blir det sista händelsen, så kunna vi, ehuru vi torde hafva att kämpa med stora svårigheter, med säkerhet räkna på ett lyckligt resultat. Ty vi hafva icke blott soldater och matroser af bepröfvadt mod och våra länder hysa icke blott i sitt sköte oförlikneliga bjelpmedel, utan framför allt — och derpå beror vår öfverlägsenhet — gå de i spetsen för alla högsinta och upplysta idger. Alla lidandes ögon vånda sig instinktmässigt emot vester. Våra nationer äro ännu mäktigare genom de meningar, som de uppmuntra, än genom de härar och flottor, öfver hvilka de förfoga. (Lifligt bifall.) Jag är er drottning på det högsta förbunden derför att hon erbjudit) mig detta högtidliga? tillfälle att för er uttrycka mina och Frankrikes känslor. Jag tackar er i mitt och kejsarinnans namn för det varma och hjertliga emottagande, som J hafven låtit blifva oss till del. (Bifall). Vi skola i sinnen, som förmå uppskatta det, taga med oss tillbaka till Frankrike ett varaktigt intryck af det imposanta skådespel, som England erbjuder, der dygden på thronen leder landets öden under en frihet, som icke sätter rikets storhet i sara. Sedan lord-mayorn sörestält DD. MM. ett antal af de närvarande aldermennen, närmade sig hertigen af Cambridge kejsaren, som helsade honom på det hjertligaste. Kejsaren och kejsarinnan, lord-mayorn och hans son, hertigen af Cambridge, ministrarne, diplomatiska korpsen och ett antal andra gäster begåfvo sig derefter till sessionssalen, der en lysande dejeuner intogs. Vid öfversta ändan af bordet sutto kejsaren och kejsarinnan, midt emot dem lord-mayorn och hans fru. Till höger om kejsaren hade hertigen af Cambridge sin plats. Till venster om kejsarinnan suto franska gesandten och hans fru, österrikiska gesandten och de öfrige medlemmarne af diplomatiska korpsen. Lord-mayorn föreslog drottningens och sedan kejsarens och kejsarinnans skäl. Innan gåsterna lemnade Guildhall, hvilket skedde kort före kl. 4, samtalade kejsaren med gamle markis Landsdowne och kejsarinnan rycket lifligt med lord Clarendon. Tidningarne meddela mat