Article Image
äfven vara af synnerligt intresse att erhålla en liten närmare förklaring öfver det förträffliga projektet att finska folket skulle höras öfver den frågan, om och huru det ville vara med oss förenadt. Dervid möter nemligen den lilla betänkligheten, att en nation, för att med tillbörlig insigt kunna afgifva ett sådant omdöme, måste icke blott äga en ganska hög politisk bildning, utan äfven en så beskaffad representation, att den kan gifva ett sannt uttryck af allmänna tänkesättet i landet. Men det behöfver icke bevisas att båda dessa vilkor helt och hållet saknas i Finland, och att, om man ock ville helt och hållet förbise det förra — den politiska bildningens ståndpunkt — torde det hafva sina stora svårigheter att i hast organisera en nationalrepresentation derstädes, så beskaffad som vi ofvanföre antydt. Men måhända skulle Aftonbladet vilja, å la Napoleon, låta folket rösta man för man eller återväcka de gamla stånden till lif? Uti intetdera fallet skulle man dock hafva någon säkerhet att det vore nationens egen, d. v. s. det allmänna förnuftets röst, som man erfarit. Utgången komme utom allt tvifvel att hufvudsakligen bero af de manipulationer från ena eller andra sidan, som dervid kunde göra sig gällande. Dessutom är det icke Finlands önskningar eller intressen, som här ensamt komma i fråga. Afven Sverige, den andra kontrahenten, lärer väl hafva sådane, och dessa torde desto mindre kunna förbises eller göras af de förra beroende, som den bolagsman, hvilken gjort största insatsen i en association, efter regeln, äfven har högre rösträttighet. Och Sverige skulle icke blott hafva lemnat högsta insatsen, det skulle i sjelfva verket hafva tillskjutit allt, ja satt hela sin tillvaro på spel, för att kanske, i följd af främmande intriger — hvartill dylika tillställningar gifva en så ypperlig anledning — se alla segrens frukter och vinsten af alla sina upposlringar förbytta i en af dessa partiella och slippriga sörbindelser, hvilka — såsom Guizot säger — blott ,framkalla kallsinnighet och ovänskap, kif och krig). Och om, t. ex. — hvilket ingen, med kännedom af Ryssarnes förslagenhet, skall kunna anse omöjligt — det ,ädla finska folket finge den ingifvelsen att svara: ,vi tåga tillbaka under ryska spiran, den behagar oss merak; hvad skulle då vår liberala politici säga? Det blefve i sanning intressant för en nation, som kanske i flera år kämpat på lif och död för Finlands befrielse. Men det är icke nog med orimligheten af detta besynnerliga förslag, en sådan öfverlåtelse till finska folkets fria val af dess framtida öde vore äfven alldeles obehöfligt; ty Finland komme icke, äfven under den närmaste förening med Sverige, att lida något slags förtryck; det komme att dela en fri nations alla rättigheter och förmåner, och om äfven vi Svenskar skulle anse vår ställning i ett eller annat hänseende tarfva förbättringar, ligger det väl för en dag, att densamma dock för en nation, som i mer än 40 år suckat under ett nesligt förtryck, bör kunna vara ganska tillfredsställande. I sådana fall lärer man väl med tacksamhet emottaga hvad som bjudes och något ,,röstande torde väl icke vara hvarken lämpligt eller behöfligt. Det finska folket finge i alla fall tillfälle nog att, såsom A.B. säger, in lagga sitt ord i fråga om dess enskilda intressen, då detsamma naturligtvis komme att deltaga i den ) Guizots tal vid afslöjandet af Wilhelm Eröfrarens bildstod i Falaise den 26 Oktober 1851. — Att en sådan förening blefve det sannolika resultatet af en dylik omröstning är alldeles klart, icke derföre att densamma verkligen var för landet fördelaktig, utan emedan det ligger i menniskans natur att begära allt hvad man kan erhålla, när det kan tjena till tillfredsställande af vissa sjelfviska önskningar. Så kan man äfven vara ganska öfvertygad att, om Skåne, Halland och Blekinge eller Gottland för någon tid blefve oss frånskiljda och derefter tillfrågade, på hvad sätt de ville återförenas med Sverige, skulle de ofelbart välja förhållandet af en pers onal-union. Ty ingenting kan vara angenämare, än att få spela rolen af sjelfständig stat, utan att behöfva underkasta sig de dertill nödige uppoffringar samt att vara i det fullkomligaste åtnjutande af ett oberoende, som skyddas af en större makt. Vi skulle på sådant sätt ganska snart kunna erhålla ett sjelfständigt ,rike i hvarje provins. utvisade hennes känslolöshet för den lysande scenen, begynte hon med ett sjukligt hiartaga 333 SIR AnR 22 LIA

30 april 1855, sida 2

Thumbnail