Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1855, sida 2

sida och derigenom göra sig allrådande och åtminstone asfskära all möjlighet att komma åt slafveriet. De hafva fått en lag införd, hva igenom de fria staternas innevånare äro förbundna att vid hårdt ansvar hjelpa slafegarne att återtoga förrymda slafvar. Den nuvarande presidenten Pierce valdes af det såkallade demokratiska partiet och jublet var stort och allmänt efter hans val (1852) och inställelse (1853 den 4 Mars) i embetet och man väntade kraftiga åtgärder och grundliga reformer af hans regering. Desse hafva dock ej vidare hörts af, men deremot hafva sådana saker genvomdrifvits, som satt nästan alla i harnesk emot den förhoppningsfulle presidenten. I samråd med honom, uppgjorde senator Stephen A. Douglas från den fria staten Illinois ett lagförslag, enligt hvilket en ofantlig landsträcka vester om de nuvarande staterna, och större än flere af gamla staterna tillsammantagna, skulle bilda 2:ne territorier, Kanzas och Nebraska (stater blifva de först, när innevånarne hinna ett bestämdt antal) med rättighet för innebyggarne att tillåta slafveri eller icke. Detta gafs det vackra namnet: folkherravälde. Genom detta förslag, som omsider med användande af allehanda medel drefs igenom i kongressen och naturligtvis genast af presidenten stadfästades, vunno slafegarne tvenne ting: möjligheten af en ny slafstat, och dernäst upphäfvandet af en äldre lag som förbjuder allt slafveri norr om en viss linia. Detta har dock verkat en gruslig gäsning i sinnena och förorsakat att genom de nya val till representanter (riksdagsmän), som höllos sistlidne höst, så många mot slasveriet siendtliga folkombud blifvit skickade till kongressen att det blifver stark fråga om Nebraskalagens upphäsvande. Utomdess har äfven allmänna regeringen gjort alla försök att lägga Cuba, den stora spanska ön, till Förenta Staterna med derå besintligt slafveri, hvarigenom slafstaternas antal skulle ökas med kanhända 2 nya stater. Rummet förbjuder oss denna gång nämna något om den andra orsaken till partiväsendet i landet neml. Katholicismen. En tredje orsak kommer ock snart, mormonerna, som icke mycket fråga efter amerikansk lag eller styrelse och hittills fått göra efter behag, åtminstone sedan de slogo upp sina bopålar i Utah. Men nu är tiden snart inne, då de vilja sluta sig till Unionen såsom stat och vilja således hafva Sina lagar, t. ex. om månggifte, offentligen erkända, hvilket dock icke har sig så lätt dels emedan det strider egentligen emot grundlagen, dels till följe af den allmänna aktningen för Guds ord. Mormonerna åter stå säkerligen icke att beveka till eftergift och hvad slutet blir är ej godt att förutse. Striden är redan begynd. Hvad de öfriga staterna i denna verldsdel beträffar, så är i allmänhet eländet och villervallan stor, uppror följer efter uppror på de flesta ställen och sakerna synas icke vilja blifva bättre. Vår södra granne, Mexico, styres nu åter af en general Santa Anna, som flere gånger förut haft regeringstyglarne i händerna, men lika ofta måst lemna dem och taga till Nykten till följe af lyckade uppror emot honom. Han hade knappt denna sista gång återfått magten förr än en annan general Alvarcz reste upprorsfanan; inbördes kriget fortgar ännu.