nat frukta för den närmaste framtiden. Hädanester kommer jag åtminstone icke att förundra mig öfver de motsatta omdömen om detta land, som höras af dem, hvilka vistats här längre eller kortare tid; öfvertygad är jag ock, att om landet icke vore så ofantligen stort och fördenskull lemnade så godt utrymme för alla, att den ene knappt har tid att trängas med den andre, så skulle de skarpa kanterna af de olika nationerna och än mer af de olika intressena så stöta emot hvarandra, att samhällsbyggnaden skulle skakas i sina djupaste grundvalar. Här är nästan intet annat än motsägelser, och de af de aldra största slagen. Se här några exempel. Den största säkerheten bredvid den största osäkerbeten; många stänga sällan sina hus, låta kläder och varor hänga utomhus, utan att lida någon förlust deraf, — och deremot en sådan osäkerhet till egendom och lif att man kunnat sitta osäker för båda 1 en jern vägsvagn full med passagerare. En rättskastenhet och redlighet bredvid den yttersta grad af bedräglighet och rofgirighet. Menniskokärlek och aktning för andra — och den häftigaste mordlystnad. Mången gång behöfs ej mer än ett ord, förrän knifven blänker eller revolven smäller. Välgörenhet och sjelfuppoffriog för andra, — jemte det djupaste menniskoförakt och det argaste förtryck af sina likar. Republikansk likhet, och det mest aristokratiska högmod. — Sederenhet och rättframhet, ochi det obyggligaste ränkmakeri, fåfänga, lycksökeri och mutsystem, och det så groft och öppet att det föregår omkring och ibland folkets utvalde i landets hufvudstad — Den mest allvarliga barnaappfostran och den aldra största likgiltighet derför, så att barnen få växa upp som vildar. Den mest storsinnade frihet — och deremot det mest förnedrande slafveri. Och slutligen: christendom och bedendom. Och desse motsägelser finnas icke blott ibland de numera mycket omtalta Åfrämlingarne, utan äfven och än mer ibland de infödde d. v. s. de något äldre främlingarne. Bevis på förestående kunde anföras i mängd, om det vore nödvändigt. Och med allt detta, synes dock för menniskoögon detta land vara utsedt af Honom som regerar allt, till något betydelsefullt och vigtigt för hans rike. Redan landets ofantliga omfång och otroliga fruktbarhet är något märkvärdigt. Här är icke blott ett fruktbart stycke land här och der, utan landsträckor så stora, som flera gamla verldens kovungariken iillsammanslagna bestå af den bördigaste jordmon med obetydliga slackar af sten eller sandmark, t. ex. Illinois, lowa, c. Sedan är landet genomskuret af de stora sjöarne i norra delen och af segelbara floder i alla riktningar och har igenom dessa de rikaste kommunikationsmedel emellan de olika landsdelarne. Alla möjliga slag at ädla metaller uppsökas i öfver flöd i berg och floder. Den herrskande folkstammen, utgången från England, synes i likhet med engelska folket, om icke ånnu mer än det, hafva en medfödd lust och fallenbet för stora och djerfva företag, hvarföre man är färdig att våga och utbärda hvad som helst. Ehuru denna lust ännu mest slagit sig på penningeförvärf kan den dock, om den hlifver genomträngd af christendomens surdeg, blifva en mäktig kraft i Guds hand till utförande af hans afsigter på jorden. Hoilken herrlig syn, om ett sådant folk som det amerikanska, blefve lagdt will Christi fötter? Hvad kunde det icke uträtta för Christi Rike utrustadt med så ofantliga jordiska tillgångar och derjemte med herrliga naturgäfvor?! Det synes vara utkoradt dertill äfven genom sin belägenhet emellan gamla verldens mest bildade del, Europa, hvarest afgörande strider torde förestå och Asiens östra del China, der christendomens ljus nu börjar lys upp mörkret. Dessutom består Förenta Staternas befolkning af emigranter från nästan alla verldens delar, så att här talas en stor mangd olika språk, många fler än vid den första Pingsthögtiden. O att Herren ville läta himmelen remna och sända öfver detta land sin Anda såsom på första Pingstdagen, döpa det Amerikanska folket, och derigenom göra det villigt och skickligt att föra Herrans strid på jorden!! För närvarande äro icke utsigterna dertill särdeles goda. De egna meningarne och intressena vilja göra sig allrädande med andra meningars och intressens undertrampande, och detta så väl i religiöst som politiskt hänseende. Häraf de många mot hvarandra kämpande partierna. Om de religiosa partierna skall talas på annat ställe; här endast i korthet och antyd ningsvis något om de politiska. All oro och partiväsende, som nu pågår och upprörer sinnena i Amerika, kan härledas hufvudsakligen från tvenne orsaker: slaffrågan och katholicismen. Dessa frågor skola hvar för sig i särskildta artiklar behandlas. Hvad slaffrågan beträffar, så är den af otrolig vigt. Den har redan en gäng förr varit på väg att förursaka statsförbundets upplösning och ehuru den nedtystas af andra frågor till en tid, måste den dock oupphörligen forblifva ett trätofrö af farligaste art, så lange slafveri finnes i landet, och christendom får öfva något inflytande på folket. Ty christendom och slafveri äro dock hvarandras motsatser. Besynnerligt är det i sanning, att ett land berömmer sig af den största frihet och har dock inom sig en så skärande motsägelse dertill, som slafveri. Man smädar europeiska förhållanden såsom tyranniska och nedsättande eller tillintetgörande allt menniskovärde; — och inom en stor och mägtig del af detta frihetens land köper och säljer man menniskor på samma sätt som oskäliga djur, säljer mannen åt ett håll och hustrun ät ett annat, och upplöser dermed ett förhällande, som Herren förklarat vara lifstidslångt, otaliga andra dermed förenade synder och våldsgerningar att förtiga. Och förgäfves försöker man inbilla sig att slafveriet är i aftagande och dör ut; ty förhållandet är att man i gamla tider och ett godt stycke in på detta århundrade ansåg slafveriet för ett ondt eburu nödvändigt, men sedermera hafva slasegarne så befästat sig i sin mening om slafveriets rattmätighet att de nu anse det för en gudomlig inrättning, försvara sig med bibel, försyn och nödvändighet m. m. De hafva länge gått mycket slugt till väga, för att så småningom draga den allmänna styrelsen och kongressen på sin l — hannas kärlek i stället för att minckac fvarf