Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1855, sida 1

I känslor, tilldess klockan i ett närbeläget kyrktorn slog tio. Han återkom då plötsligt till sig sjelf och ihågkom att han lofvat fru Stokborg soupera hos dem efter spektaklets slut, och han beslöt, i enlighet med sin plan, att låtsa om ingenting samt endast skratta åt saken; tillika var han till en del nyfiken att få erfara verldens dom öfver Blochs beteende. Med snabba steg vandrade han nu till Stokbergs hus. Han skyndade sig för att ej komma för sent, men upptäckte till sitt lugnande, då han gick öfver Kongens Nytorv, att spektaklet just var slut. Då Hubert inträdde, var familjen ännu ej hemkommen, men det dröjde endast ett ögonblick innan Therese kom inspringande och utbrast då hon varseblef Hubert: — Nå det måste jag säga, hr Bloch har varit riktigt elak emot er i afton. Frun inkom nu och upprepade detsamma. Då man skulle sätta sig till bords, infann sig Stokberg och knappt fick han sigte på Hubert, innan han gick fram och räckte honom handen, i det han sade: — Nå, det sagnar mig att ni tar saken på det sättet, herr Hubert; det bevisar att ni är en man, men den der Bloch är en slyngel, som aldrig mer må våga att sätta sin fot öfver min — Men, pappa! — Det blir som jag säger; han har icke blott förnärmat hr Hubert, utan äfven hans vänner genom att karrikera en person, som de högakta och värdera; han har förnärmat mitt hus, der han åtnjutit så mycken välvilja; ty måste hvad som passerat ej afskräcka alla våra umgängesvänner från att besöka oss? De kunna ju ej veta om icke detsamma kan komma att hända dem, som nu vederfarits hr Hubert. Herr Bloch kommer således ej vidare att emottagas här. — Men, min vän, utropade fru Stokberg, nu är du häftig. öfverväg saken närmare. — Tycker du att han uppfört sig som en gentleman i afton? — Nej, men ... — En person, som så uppför sig, medgifver jag ej inträde i mitt hus, som hittills blott varit besökt af rättskaffens och hederligt folk. (Forts.)