Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1855, sida 1

b——k— OoQo0 —2 Attonde Kapitlet. Med uppriktig glädje blef Hubert emottagen af familjen Stokbergs samtlige medlemmar. Den gamle grosshandlaren framtog sitt bästa portvin, för att dricka en välkomstskål för den återkomne vännen, och Therese skänkte honom ett par af sina huldaste småleenden. Hubert försummade ej att efterfråga kapten Raas och hans hustrus befinnande, och han fick veta att man snart väntade dem hem från deras första resa. Grosshandlaren hade hyrt en våning åt dem i staden, ty fartyget skulle lägga upp under vintern. Midt under samtalet inträdde hr Bloch med leende anlete, som dock något förlängdes då han fick se Hubert, på hvilken han emellertid hälsade som på en gammal, treflig bekant. — Jag kommer, sade han, för att lemna herrskapet biljetter till det nya stycke, som skall ges i afton. Jag lofvade mamsell Therese det i förrgår. — Hvad det var snällt af er, herr Bloch, sade Therese. — Ja, allt hvad jag lofvar, det håller jag; isynnerhet då det gäller er. Fru Stokberg afbröt detta samtal genom att fråga Hubert om han ämnade sig på spektaklet i afton. Han svarede att han betviflade det biljetter ännu funnos att få, men Bloch erbjöd honom beredvilligt en sådan, som han hade hos sig. Sålunda var då denna svårighet öfvervunnen, och frun inbjöd både Huhert och Bloch att soupgra med familjen efter spektaklets slut. Hubert mottog bjudningen, men Bloch afslog den något förlägen förebärande att han var inviterad annorstädes. Publiken är alltid i en viss nyfiken spänning hvarje gång ett nytt stycke går öfver scenen. Man läser med uppmärksamhet affischen, för att om möjligt deraf gissa sig till styckets handling, och man funderar på huru dekorationen är i första akten, hvilka personer som äro framme o. s. v. Då Hubert inträdde på Parquetten och kastade en biick omkring sig, såg han att huset var fullt. I en af logerna observerade han gross