Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1855, sida 1

varmt och med inspiration; ja, jag säger det rent ut: jag tycker att ditt väsende blifvit förädladt. I sanning, denna lilla resa har för dig burit flera goda frukter än många års studier. — Det tror jag också; men man kan ju länge famla i mörkret, tilldess ögonen plötsligt öppnas och man klart ser det rätta, som man då med begärlighet fattar och vinner. Vi båda hafva varit skiljda åt, medan förändringen föregått med mig; derför ser du den tydligare, men ofta ske dylika förändringar i tänkesätt hos våra bekante midt under våra ögon, och derför märka vi dem ej förr än långt efteråt. — Också sannt; det är tusan hvad du på den här tiden blifvit klarsynt. Ja, ja, jag har nog hört glunkas derom. Min fästmö har sagt, att du är en menniska med mycken känsla, och högst älskvärd. — Har hon verkligen sagt det? utropade Hubert glad. — Nå nå, jag hoppas du ej blir högsardig för det. Jo, det der har hon verkligen sagt, och hade hon icke redan gifvit mig sitt ja, skulle jag bestämdt ha blifvit jaloux. För öfrigt längta hon och lilla Fanny att få råka dig. — Jag skall komma så fort som möjligt. — Kom då i morgon; jag skall i dag underrätta fruntimren derom. Gubben Stokberg, för att ej tala om hans hustru och dotter, ha också flitigt frågat efter dig under din frånvaro. — Dem vill jag besöka ännu i dag. — Ja gör det. Men klockan är mycket och jag har att göra; derför farväl. Hvilka glada känslor genomströmmade icke Hubert då Löwberg lemnat honom! Det var ej Fanny, utan hennes mor som Löwberg älskade, och han gissade att det bref frun omnämnde sista gången de råkades, måste ha varit ett friarebref, och att hon skyndat att uppsöka sin dotter för att meddela henne det vigtiga steg hon beslutat taga. Och Fanny sjelf, älskar hon någon, så — tillhviskade en inre röst Hubert — -måste det vara dig. Hur längtade han ej redan efter morgondagen, då han skulle träffa Fanny och, hvem vet, måhända få säga henne hur högt han älskade henne. Han hade god lust att genast skynda dit, men takten för det passande afhöll honom derifrån. Då kom han att tänka på att han beslutat göra en visit hos grosshandlare Stokberg. Med ett småleende återkallade han i minnet sina fordna beslut, som gingo ut på att bli kär i Therese och han var rätt nyfiken att se hur hon nu skulle mottaga honom. Han tog derför sin hatt och begaf sig på (Fort ) orts.