Inrikes Nyheter. hötheborg. I Lördagsbladets rättegångsoch polisasdelning meddelades slutet på ett mål, som till en början ej kunde undgå att väcka en viss uppmärksamhet inom vårt samhälle, men hvilket man sedermera, besynnerligt nog, tycktes hafva betraktat såsom en obetydlighet. Detta mål rörde en ung handelsbetjent, som blifvit ertappad att hafva förskingrat gods ifrån sin principal, en af härvarande manufakturhandlande, och sedermera gripen, häktad och förhörd, samt slutligen, genom husbondens bemedling, frigifven. Lemnande derhän huruvida denna undfallenhet å principalens sida här varit på sin plats och huruvida den brottslige äfven vid en sådan bemedling bordt af domstolen srigisvas, kunna vi dock ej undgå att fåsta oss vid nå: gra härmed förenade rätt betänkliga omständigheter. Den unge man, hvarom här är fråga, uppgaf såsom en slags ursäkt för sitt brott, att han endast erhållit 600 rdr rgs årlig lön, hvilket varit otillräckligt för hans vivre. Ålven utan en sådan förklaring har man lätt kunnat inse, att de föröfvade tiligreppen haft sin grund i begåret att föra ett lefnadssätt, som ej öfverensstämde med tillgångarne. Hvad som saknades och ej kunde erhållas på loflig väg, måste tagas på oloflig. Häri ligger ett stort ondt, hvars tillvaro tyvärr är rätt allmänt utbredt bland våra unga handelsbokhållare och handelsbetjenter, fastän yttringare af detsamma ej ofta träda så i dagen, som det nu skett. Ett stort antal af dessa unga män lefva nemligen vida öfver sina tillgångar, oaktadt dessa ej äro obetydliga. Den person, hvarom här är fråga, fann 600 rdr årlig inkomst vara för ringa, för att han derpå skulle kunna lefva anständigt, och mången af bans likar finner helt säkert dubbla summan otillräcklig, och dock är den mera än hvad t. ex. våra fleste unge tjenstemän under sina första år uppbära, sedan de genomgått en dyrbar akademisk kurs, inhemtat kunskaper och framskridit i ålder långt utöfver dessa herrar handelsbokhållare. Men de ene måste föra ett anständigt och tarfligt lefnadssätt, under träget arbete, under det de andre vilja spela 8. k. lejon, freqventera de dyraste restaurationer, göra lustsarder, dricka champagne i öfverflöd och besöka dessa ryktbara baler, vissa nätter i Bloms salong, hvilka utgöra en verklig skandal för staden och hvilka aldrig borde vara ens tillåtna. På sådant sätt blifva afven ganska goda inkomster otillräckliga och måste förhöjas på olofliga vägar. Så leda här såsom öfverallt lättsinne och sedeslöshet först till vingleri och sedan till uppenbara brott. Det lärer vara en temligen allmän anda i alla handelsstader, der penningar lätt förtjenas, att de ock friskt omsättas på nöjen och flärd. Om denna anda ock är allmän, så är den derföre icke mindre klandervärd. De unge män, som förstöra sin tid, sina penningar, sina både fysiska och moraliska krafter och slutligen sin framtid på sådana tomma och skadliga förströelser, skulle kunna verka betydligt mer, både för sin egen valsard, i vinnandet af aktning, oberoende och ett godt medvetande, och för sina