Unsändt.) Vid LT. C. Greiffes död. Såg du en Nordens son, en hög, en stolt gestalt, Med kraft i breda skuldrorna, och allvar uti allt; Med örnens ögon, samvetsfridens säkra blick, Med högväxt panna, öppen hjelm, ban raka vägen gick? Såg du hur brottet bäfvade, Då han sin stämma hof, Och hur på målet sväfvade Hvar fräck och härdad bof? Såg du i vänners lag, hvad trofast kallas plär, Ett handslag och ett ord från honom ej du jäfva lär; — Kom ilskan Örnens bo och vänner dock för nära, Han klöste den med jernfast arm och som en man af ära. — Såg du behofvet, bedjande Af honom hjelp och tröst, Då såg du ock medlidande Sig gjuta från hans bröst. Såg du vid stilla härd, bland barnens glada fröjd, Hur faderskänslan skördade? — O! då satt gubben nöjd. — Med tåradt öga, hjertat fullt af ömhet, log Då barnen han förtäljde om, och älskad mor, som dog. — Han ligger sjelf nu uppå bår, Han döden lugn gick mot; Ty den på griften får en tår, Han ler åt dödens hot.