MEL — KOILPTOMmCEFFCTAL DCIALCLS allsvoarlgilet. (Forts.) A Utrikes Nyheter. ORIENTEN. Canroberts berättelse af d. 28 bestyrker att Osten-Sacken begärt och erhållit några timmars vapenhvila för att begrafva sina i nattstriden den 23 stupade. Under Fransmännens ögon hade Ryssarne bortburit cirka 400 lik. Föregående natten hade de begrast dem af sitt folk som stupat i närheten af deras egna linier. Fransmännen hafva alltså varit i stånd att med någon noggrannhet beräkna siendens förlust. Den bör uppgå till 6 å 700 döde och 12 å 1500 sårade. Fransmännens förlust uppger generalen på ziffran utgöra: 13 ossicerare och 169 man underbefäl och manskap döde; 12 ossicerare och 361 man underbesal och manskap sårade; 2 officerare och 54 man saknade. Osten Sacken hade aflösts i öfverbefälet af surst Gortschakosl. Tartariska spejare bekräftade att Mentschikost dött i det ögonblick han lemnade Krim. Engelska ångaren ,Edinburg, ett af de största transportfartygen, befraktad för fransk räkning, hade på vägen till Varna der den skulle intaga sista afdelningen af 4:de hussarregimentets hästar, jemte tvenne fartyg som den hade på släptåg, d. 15 Mars förolyckats norr om Baldschik. Allt manskap räddadt. Helsotillständet sortsar att vara ganska tillfredsställande. Det moraliska tillståndet hade aldrig varit bättre. Morning Heralds korrespondent meddelar följande skildring af nattstriden den 23 Mars: Natten till den 23 utgjordes engelska löpgrafsvakten af afdelningar utaf 7:de, 34:de, 77:de, 88:de, 90:de och 97:de insanteriregimenterna, samtliga under befäl af öfverstelöjtnant Kelly af 34 regimentet, hvilken var jourhafvande stabsofficer. Franska löpgrafsvakten bestod al 4 regimenter ur 4:de och 2:dra divisionerna jemte en stark afdelning frivillige, inalles ungefär 6000 man. Den engelska truppafdelningen utgjorde 1400 å 1600 man. Fransmännen hade högra flygeln af de framskjutna verken, Engelsmännen den venstra och en del af centern framför gröna kullen. Straxt efter att manskapet truppat på vakt, begynte Ryssarne en oregelmässig kanonad och allossade ungefär ett skott i minuten på åtskilliga delar af vår linie. De anställde föga skada och ingen vidare notis togs deraf, än att Fransmännen då och då svarade med en bomb. Men omkring kl. 10 blef Ryssarnes eld något starkare och man förnam i riktningen af gröna kullen en orolig rörelse; likväl antydde ännu ingenting något försök till ett anprepp, hvilket lätt kunnat bemärkas, då natten visserligen var mörk, men lugn och klar. Något efter 10 sköt fienden raskare och skjutandet syntes, såsom man senare erinrade sig, hafva varit så inrättadt, att bullret af en anryckande massa icke skulle kunna urskiljas. Imellertid hördes en af våra framskjutna skiltvakter ropa och på ropet följde genast elt gevärsskott, hvarefter genast 2 eller 3 andra af våra skiltvakter ilade tillbaka och förkunnade, att de trodde en betydlig fiendtlig afdelning vara i antågande. Ehuru naturligtvis alla genast voro på sin vakt, så höll man dock i första ögonblicket rapporten för ogrundad, ända tills Fransmännens häftiga handgevärseld på högra flygeln antydde, att fienden förde något i skylten. Manskapet trädde genast under vapen, ehuru ännu inga tecken till ett angrepp förspordes, tills kapten Vicars, som med spänd uppmärksamhet kastade spejande blickar utöfver bröstvärnet, i mörkret bemärkte en stark fientlig kolonn, som raskt men tyst närmade sig våra förskansningar. Han ropade ögonblickligen så högt han förmådde: ,Passsen på, gossar, Ryssarne äro här! och hela afdelningen lade sig genast ned bakom förskansningen och förberedde sig på anfallet, i det de lade minig-gevären öfver bröstvarnen och i allt lugn riktade dem på angriparne. Intet skott lossades förrän Ryssarne närmat sig förskansningen på 60 fots afstånd, men då riktades på kommando ordet en mordisk eld midt i kolonnens spets, så att hela massan vacklade. De ryska officerarne rusade derpå genast i spetsen för sina trupper och uppmuntrade dem att gå på, under det de försökte att deployera dem i linie. Måhända till lycka för oss, tillstadde terrängens beskaffenhet framför vår parallel blott delvis utförandet af denna manöver och när den bragts till stånd, hade fienden redan lidit förfärligt genom vår eld. I det ögonblick, då Ryssarne voro delvis deploverade, sökte de intränga med bajonetten och störtade sig med förfärliga hurrarop emot förskansningarne. Vårt manskap gaf imellertid aldrig en blotta på sig, utan höll sig enligt order tätt under förskansningarne, aflossade ej ett enda skott på måfå och stötte Ryssarne med bajonetten i bröstet och hufvudet, när de sökte framtränga öfver bröstvärnet. Liktidigt öppnade ryska batterierna sin eld PR 1 Fr a 1