Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1855, sida 2

jattast sjelf och af egen kraft banar sig väg utan tillhjelp af onaturliga tvångsåtgärder. 2A— e—. — Utrikes Nyheter. Vi hafva bekommit dansk post af den 14 och hamburgerposterna af den II och 12 dennes med thy åtföljande franska och engelska tidningar. Den politiska situationen var i det hela oförändrad sådan den varit ända sedan den dagen, då konferenserna uppskötos. Sedan detta afbrott har ej något nytt officielt möte ägt rum förrän d. 9. Om än någon förtrolig diskussion må hafva ägt rum af 4:de punkten, så synes den dock icke hafva blifvit förhandlad på något egentligt, officiellt sammanträde. Om ock icke någon egentlig förändring inträffat i den politiska situationen, så har dock en annan förändring förefallit, som ej är alldeles utan betydelse. Mon har nemligen helt plötsligt sett , Constitationel, hvars fredliga artiklar gjort många tveksamma som annars trodde på krigets fortsättande, lemna rum för den åsigten att tredje punkten endast kan lösas genom svärdet på Krim. Denna mening uttalas visserligen icke i någon ledande artikel, men den finnes likväl uttryckt i 2:ne särskilta korrespondenser från Wien, och då ingen reservation göres deremot af redaktionen, kan denna anses hafva accepterat den som sin egen mening. Detta är alltid en förändring i det halsossiciella bladets sätt att se sakerna, hvilken är att lägga märke till. Den får en ökad vigt genom gårdagens telegrafdepesch, hvilken förkunnar, att det allmänna bombardemanget af Sebastopol ändtligen efter flera månaders upp: skof åter tagit sin början, och således antyder att vestmakterna icke, såsom mången trott, alldeles uppgisvit hoppet att bemäktiga sig detta Rysslands bålverk. Franska truppsändningarne till Orienten gingo sin jemna gång. Den 8 lemnade sista afdelningeu af kejsargardet Paris. Under Mars hafva endast i Toulon 15,000 man inskeppats till Orienten. Man påstår nu, att Drouin de Lhuys icke medfört något ultimatum till Wien. Han är visserligen den som har sig uppdraget att å vestmakternas vägnar tala sista ordet i underhandlingarne, men detta innefattas icke i något uti London eller Paris redigeradt ultimatum, utan det är öfverlemnadt åt konferensen att finna den derför lämpliga formen. Denna skillnad synes oss vara ganska fin. Den beror snart sagdt endast på ett ordrytteri. Vi hafva flera gånger anmärkt, att fondnoteringarne, enkannerligen de parisiska, numera ej äro att anse som någon tillförlitlig politisk barometer. Nästan hvarenda ny post förser oss med något bevis för rigtigheten af denna anmärkning. Så t. ex. föllo fonderna i Paris den 7 till följe af notiser från Wien som sades vara föga tilifredsställande, den 9 stego de åter till följe af gynnsamma rykten. Båda gångerna voro Il .ktuationerna i det hela lika omotiverade. Uti England är man upptagen med förberedelserna till emottagandet af den väntade höga srämmanden från Frankrike. Den 9 hade Londons kommunalstyrelse ett extra möte, i hvilket lord-mayorn meddelade de församlade, att utrikesministern underrättat honom om att franske kejsaren med sin gemål måndagen d. 16 kl. I e. m. skulle inträffa på jernvägsgården vid London-Bridge och att det var kejsa rens önskan att derifrån genast begilva sig till Guildhall för att der emottaga kommunalstyrelsens välkomsthelsning och intaga frukost. Efter en längre debatt fattades det beslut att kommunelstyrelsen i full gala skulle emottaga kejsarparet och att drottning Victoria och hennes man skulle genom inrikesministern inbjudas att närvara vid detta tillfälle och på detta sätt i förening med Londons borgerskap i engelska nationens namn välkomna de kejserliga majestaterna. — Enligt Court Journal skall kejsaren i Buckingham-palatset bebo samma rum som upplätos åt konungen af Portugal under hans vistande i England. Markisinnan af Ely, en engelsk adelsdam, som sedan längre tid står i förtroligt förhållande till franska kejsarinnan. har utsetts till hässfgansammas