Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1855, sida 3

(Insändty Det är en angenäm pligt och tillika en dygd, att öfva välgörenhet, men det är äfven en pligt, ehuru tyngre, att gifva sina medmenniskor tillsalle att utöfva denna dygd. En pligt af det sednare slaget har jag icke kunnat undandraga mig, då jag nyligen sett en ung familjfader af handtverkarnes klass dö bort efter ett dygns sjukdom, eller rättare stegring af en äldre sjukdom, som länge besvärat men icke fått hindra honom ifrån att med mycken ordning arbeta, snart sagdt både dag och natt. Han efterlemnar hustru och tre små barn — det yngsta sju veckor — i den aldra djupaste fattigdom, ökad genom den nyligen gångna stränga vintern, som medtagit alla tillgångar, uti hyra af 12 rdr i månaden och ved af en lokal så usel, att en liten flicka om tre år icke kunnat bevaras för svår frostskada i både händer och fötter. Om bättre lottade behaga lemna något till de värnlösa skall redovisning ske af A. Montsn.