Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1855, sida 2

ligt storsjösiske. Men hartill sordras betydligt större kapitaler. Och likväl är det oss oforklarligt att det ej kommit till stånd, då vinsten på de orter der detta fiske idkats, såsom från flera punkter af Norge, visat sig högst betydlig. Det är alldeles gilvet, att häri ligger en mycket rik, att icke säga outtömlig näringskälla för vår kraftiga och sjövana skärgårdsbefolkning. Hvad angår den dåliga behandlingen af fisken, vållad af okunnighet och vårdslöshet, så lära de till fiskeriernas uppmuntran anslagna statsmedel, som årligen utdelas i vår skärgård, hufvudsakligen afse åstadkommandet af ett bättre förbållande i detta fall. Men dessa medel lära vara så illa disponerade, att de icke lemna någon frukt. Så hafva vi ifrån trovärdiga håll hört uppgisvas, att en af de personer, som emottagit understödsmedel för att hålla en väl anordnad fiskeribåt, der bland annat fisken skulle ordentligt slagtas, har i flera år uppburit dessa medel, utan att hafva uppfyllt de dermed förenade åligganden, annat än så att han någon gång för syn skull låtit en båt utgå. Det är vår afsigt att söka få reda på dessa förhållanden, och framlägga dem för allmänheten, då det är något ganska uprörande att erfara, det medel, anslagna till förbättring i den fattiga kustallmogens vilkor, på det sätt som är det bästa, nemligen genom ledning och uppmuntran i deras industri, skola kunna saklöst, under flera år, lemnas till rof åt egennyttige herrar, som icke hafva försyn att att sålunda rikta sig med de sattiges egendom. När sedan nöden kommer, uppstår tiggeri och allmosegisvande, hvilket kanske aldrig kommit ifråga, derest statsmedlen, hvilka gå till icke obetydliga belopp, blifvit rätt använda. Det vore önskvärdt om sakkunnige och trovärdige personer i skärgården ville meddela Red:n de upplysningar så väl i ena som andra hänseendet, som kunde tjena till en rigtig uppfattning af alla dessa förhållanden. hildntngscirkelns sammankomst i går afton företedde mycken liflighet, till följd af diskussionen om det förslag till förändring i sällskapets stadgar, som blifvit uppgiordt af en för ändamålet nedsatt kommitt och sedermera pröfvadt af sällskapets styrelse. Det var isynnerhet tvenne frågor, som häraf blefvo föremål för diskussionen, nemligen fråga om upphäfvande af det i gamla stadgarne existerande förbudet mot föredrag och diskussioner i politiska frågor, samt Bildningscirkelns öppnande för äsven välfrejdade personer ur den tjenande klassen. I förra fallet yttrades å ena sidan, att om det ifrågavarande fö;budet borttoges, skulle Bildningscirkeln kunna förvandlas till en politisk klubb och dermed asledas från sitt rätta ändamål, begreppet politik vore så elastiskt, att under en liberal styrelse förbudets qvarstående ej skulle hindra, det ju sådana föredrag och diskussioner i sociala frågor, som kunde anses tillhöra Bildningscirkeln, såsom t. ex. naringsfrihetsfrågan m. fl. kunde i sällskapet utföras, o. s. v. Harpå genmåltes dock å andra sidan, att det just vore nyttigt, att upplysande föredrag förekomme i Bildningscirkeln rörande den enskilte medborgarens förhållande till staten, så väl i afseende å skyldigheter som rättigheter. Det hade just varit den totala okunnigheten härom, som föranledt de revolutionära rörelser i andra länder, hvilka man trott sig skola förekomma, genom befordrandet af samma okunnighet. Och allt sådant vore politik. Och det vore rigtigare att taga bort förbudet än låta det stå qvar för att kringgås. Hvarken i Stockholms eller Örebro Bildningscirklar funnes något dylikt förbud, och man hade likväl ej sett, att dessa sällskaper förvandlats till politiska klubbar. Man borde hysa det förtroende både till styrelsens och sällskapets goda takt och omdöme, att något missbruk i detta fall ej kunde ifrågak omma. Vid anställd votering med uppräckte händer, segrade med öfvervägande majoritet den mening, som förordade förbudets borttagande. Den andra egentliga tvistefrågan, om tillträde till Bilaningscirkeln för personer ur tjenande klassen, väckte en ännu lisligare diskussion, dervid isynnerhet Mag. Henriques med värma och slående skäl ådagalade det obilliga och inkonseqventa af Bildningscirkeln att ställa sig på den aristokratiska ståndpunkt, att från sig utesluta välfrejdade personer, som kunde anses stå under sällskapets nuvarande medlemmar, under det man klandrade de högre samhällsklasserna för det de ej vill förena sig med Bildningscirkeln. Det är med tillfredsställelse vi nämna, att denna mening vann allmän anklang. Diskus:n öfver stadgarne drog emellertid så långt ut på tiden, att det tillämnade valet af nya styrelseledamöter ej medhanns, utan måste uppskjutas till nästa sammanträde, som blifver om Söndag. Före diskussionens början upp