Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1855, sida 2

förluster och i förhällande till de massor som han förde i striden. Öfverste Janin af I:sta Zouaverregimentet hade högsta ledningen af försvaret på denna punkt och deltog personligen i striden med en sällspord energi. Han betäcktes med blod ur tvenne blessyrer i hufvudet, hvilka likväl lyckligtvis äro utan betydenhet. Då fienden på denna punkt icke kunnat uträtta annat än störta öfver ända de ännu toma skanskorgarne, och alla hans ansträngningar för öfrigt förblefvo vanmäktiga, angrep han venstra flygeln af vår parallel, i riktningen af brådjupet Karabelaja, der han emottogs af en lillig gevärseld och icke kunde sramtranga. Derester kastade han sig plötsligt på högra flygeln af engelska paralle len, banade sig väg genom verken och visade sig bakom vår venstra flygel, som ett ögonblick var utsatt för en mordisk eld i ryggen. General dutemarre vidtog med sin vanliga kraft och lugn nödiga anstalter. Den till understöd kommande 4:de jägarebataljonen kastades i hålvagen och störtade sig käckt på fienden, som sjelf blottad, led ansenliga förluster och förjagades för att icke mera återkomma. , Längre till venster inlato sig Engelsmännen, ehuru den styrka de kunnat samla var Ryssarnes vida underlägsen, i handgemäng med fienden och nödgade honom, efter en ganska lillig kamp, till återtåg. Ännu längre till venster hade Engelsmännen angripits genom ett utfall, som syntes företaget i afsigt att afleda uppmärksamheten, och hvilket de inom en kort stund tillbakaslogo. ,Denna operation af de belägrade skiljde sig fullständigt från alla de som de hittills försökt emot våra arbeten. För att utföra den hade fienden, oaktadt besättningens redan betydsiga styrka, förstärkt den med 2 regimenter af hvartdera 8 bataljoner. Det var ett slags allmänt utfall emot våra arbeten och planen kunde ej vara bättre uppgjord för att erhålla ett betydligt resultat. Alltså bör storheten af det afsedda syftemålet tagas till måttstock för betydenheten af företagets misslyckande. De fångar, som vi togo, säga, att fiendens förluster voro enorma och vi äro verkligen af den tanken, att denna strid, anordnad liksom alla nattstrider, och i hvilken elden varade flera timmar, bort, då man tager i betraktande de massor som han visade, kosta honom minst 1000 å 1200 man. Marken framför våra paralleler är beströdd med lik och general Osten Sacken har nyss, för de fallnes jordfästning begärt en vapenhvila, som beviljades och beramats till i morgon. vära egna förluster, rörande hvilka general Bosquet ännu ej kunnat skicka mig annat än approximativa beräkningar, äro ganska kännbara, och böra icke vara under 300 å 320 man i döde och sårade. Vi hafva särskilt att beklaga förlusten af bataljonschefen vid genikorpsen Dumas, en officer af stor förtjenst och framtid och som föll med ära. Han dödades med bajonettstyng efter att redan hafva blesserats i spetsen för anfallsarbetena. Bataljonschefen Banon är försvunnen och förmodas hafva blifvit dödad. -Jag har ingenting att tillägga till hvad jag sagt i mina förra depescher om truppernas helsotillstånd. Det är tillfredsställande. -Jag vet, att många familjer förundra sig att ingen utvexling af fångar ännu ägt rum på Krim och deröfver beklagat sig hos er hr marskalk. Så synes det åtminstone af ett stort antal enskilda bref. I detta hänsende kan jag endast svara, att jag, i förening med lord Raglan, redan i Januari skrifvit rörande denna sak till chefen för ryska armen. Furst Mentschikoff svarade straxt derefter, att han derom skulle vända sig till sin regering och att vi senare skulle blifva underrättade om dess beslut. Dervid har det blifvit och jag tror deticke vara tillständigt att vi bryta en tystnad, som man synes böjd att iakttaga. — — — Canrobert. — —