Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1855, sida 1

Rosen på Heden. Novell af I. Ciörup. öfversåttning från Danskan. (Forts. sr. N:o 86.) Den ende, som ej var riktigt glad, var herr Bloch: ty Thereso hade under eftermiddagen varit mycket onådig emot honom, och nu satt hon och pratade med den sörhatlige Hubert, och såsom glödande kol på hans hufvud förekommo honom de ord, hvilka läkaren i förbigående tillhviskade honom : — Tror ni ej att det blir ett par af kandidaten och mamsell Therese ? Bloch tuggade på naglarne och grubblade på ett sätt att störa denna kärlek. — Straxt efter midnatten skiljdes sallskapet åt, i det alla, med undantag af Bloch, önskade sig att snart åter få en lika angenäm afton. Fjerde Kapitlet. Den som gäckas med kärleken, den som hånar densamma, har antingen blifvit bedragen här i lifvet, då han nalkats Eros helgedom, eller har han aldrig tänkt öfver denna känslas sanna natur och väsen; det sistnämnda var fallet med Hubert. Nu hade förhållande fört honom alldeles i närheten derat; ehuru dunkelt, hade ban dock genom att gifva akt på Raa och Emilie, liksom anat kärlekens allmakt, och hans tankar började allt mer och mer sysselsätta sig med detta ämne. Men då han i sina resonnemanger alltför mycket lät förnuftet framträda och lät känslan vara för underordnad, kom han till mången löjlig slutsats, och resultatet blef, att det dock vore skäl probera hur det skutle kännas att vara kär; — han beslöt att experimentera med kärleken. Men nu mötte honom det hinder, att han ej kunde finna något föremål för sina experimenter, ty om försöket ej utfölle till hans belåtenhet, ville han naturligtvis bryta förlofningen, och dertill kände han sig icke stark nog; ty han hatade allt hvad ,uppseende heter och han visste af erfaren