Jag vill taga en sednare tids exempel för att yiterllgare ådagalägga huru obefogade dylika pretentioner äro tt Konungen, så att säga, vore skyldig att hindra folk från att roa sig med att bära varnösa eller på allvar eka blindbock. Den grundliga upplösningen af det liberala partiet, beredd genom H. Maj:ts ofverlägsna skicklighet inom så år efter Hans anträde till regeringen, och den lyckliga vändning sakerna togo i Europas allmänna sörhållanden, sedan 1849 och 1850 då alla fräcka revolutionsförsök blefvo i grund krossade, tilläto ändteligen H. Moj:t att år 1851 inkalla i sin konselj trenne råd gifvare efter Sitt Högkonservativa sinne, fullkomligt obesmittade af all liberal anstrykning. Nåväll tog sig ej en stor mängd enfaldiga personer också anledning deraf att påstå och utsprida, det flera åtgärder och propositioner vid förra riksdagen, dem de voro nog kortsynta att ej fatta, voro icke Konungens verk, utan Hans konservativa ministrars? Och hvilket erbarmligt, oförnuftigt skrik uppstod ej på det sättet i Borgare och Bondestånden emot friherre Palmstjerna, grefve Mörner och doktor Reuterdahl! De oförskämda plebejerna gingo ju till och med i fåvitsko och näsvishet så långt, att de formligen voterade ut dessa förtjenta män från statsrådet. Tacka vill jag norska konstitutionen; den tillåter icke sådant dumt ofog, som att okunniga folkombud få utlåta sig om den eller den Rådgifvaren är, som den högtrafvande frasen lyder, .värdig Konungens och landets förtroende, och än mindre att en Konungens embetsman och tjenare skall såsom en annan medregent få neka att lyda och vägra att kontrasignera Hans befallningar. Men jag hoppas att den tiden kommer, då de konservativa bli så sadelsasta och möktiga att de kunna befria konungamakten från så oanständiga bojor. Dock, jag återkommer från denna digression, till hvilken mina lojala känslor hänfört mig, och frågar Er, min Herr Friskytt: på samma sätt, då Konungen märk te att kortsynta menniskor envisades att skrifva på friherre Palmstjernas räkning en hop saker, i hvilka denne hederlige, blygsamme och trogne undersäte visst icke tagit sig den myndigheten att sätta sin vilja emot eller framför sin Herres, utan deri han är lika oskyl dig som Jag eller Ni, skulle då Hans Maj:t kallat upp creti och pteti, skriftat sig för dem och sagt: ,Baron Palmstjerna är min ,tjenare (ett förträffligt ord af Malmö Snällpost om statsråderna), och det är Jag som ensam regerar?? Nej, min herre, Konungen har en gång nedlåtit Sig att säga detta åt en, och det var redan en gång för mycket. Efter flera dagars blidt våder, som tagit mycket på isarne, står thermometern i dag åter föga öfver fryspunkten, och i natt har varit ett temligen ymnigt snöfall. C. A. R. L.