Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1855, sida 2

hd oc OO DB Pa udcäact, cu UT till deras vårdande bestämde 25 sjukvaktarne, voro till största delen sjelfve svage och sjuklige. På öfverresan till Scutari dogo 20 å 30 af de sjuke, och i Scutari voro så dåliga anstalter vidtagna, att de siste sjuke först kunde föras i land 10 å 12 dagar efter ankomsten. Såsom ett exempel på värdet af de i engelska armån försålde officersplatserna, torde förtjena omnämnas, att en öfverstelöjtnantsplats i det favoriserade Household-kavalleriet vanligtvis betalas med 7,250 Sterl., i liniekavalleriet 6,175 E; en majorsplats i det förstnämnda kavalleriet med 5,350 E, kaptensplatser med 8,500 E; en lojtnantsplats vid lifgardet med 1,785 E, underlöjtnants med 1,260 0. s. v. Till Helgoland hafva från London i slutet af s. månaden ankommit materialier till 400 baracker. Man antager, att desamma äro ämnade till att deri inqvartera den srämlingslegion, som skall anvärfvas i Tyskland och Schweiz. ORIENTEN. Den 4 dennes har i Marseille inträffat Simois med underrättelser från Konstantinopel af d. 26 Mars. De innehålla nästan ingenting, som ej redan är kändt genom de äldre underrättelserna af d. 22 eller ej fin nes upptaget i de senaste notiserna öfver Triest likaledes af d. 26 Mars. Endast följande är att tillägga: Tillfölje af den rådande ovissheten beträffande Rysslands afsigter i afseende på spanmålsutförseln asgingo allt färre fartyg till Donauhamnarne för att intaga spanmål. — Passhan i Mossul hade, sedan han erhållit förstärkningar, åter besatt staden Jako, som Kurderna förut bemäktigat sig. — En ny soldatutskrifning är anbefald i Syrien. — Kung Otto i Grekland träffade äfven förberedelser till franska kejsarparets emottagande. I hans rike rådde fortfarande oro. Röfvareband hade plundrat penningetransporter, hvilka voro bestämda för statskassan. Till Times skrifves, att Fransmännen d. 23 Mars förmedelst sina brandraketer förorsakat eldsvådor i 2:ne qvarter i Sebastopol. Äfven för fransk räkning kommer det hus, hvari baronetten Sir S. Peto är associ, att bygga en jernväg på Krim. PREUSSEN. Då preussiska regeringen i sin yttre politik är rysk och i sin inre feodalistisk och båda delarne är högst landsförderfligt, men intet folk, icke ens Kalmucker och Hottentotter, i längden kan styras i rak strid emot dess åsigter och intressen, är ingenting naturligare, än att preussiska regeringen söker förvilla allmänhetens omdöme och inbilla den att de styrande blott afse de styrdas väl och sanna bästa. Till den ändan existerar äfven under höga vederbörandes beskydd ett sällskap för nyttiga lögners utspridande. Vi mena här den i Berlin befintliga, under utrikesministern sorterande centralbyråen för pressangelagenheter, hvilken besoldar en hel skara tidningskorrespondenter, de der gifva sig sken af att vilja upplysa publiken om preussiska regeringens afsigter, åtgärder och ställning, men hvilkas uppgift deremot icke är någon annan än att ljuga allmänheten full eller åtminstone för ögonblicket vilseleda dess omdömen. Ehuru denna centralbyrå figurerar som en särskild utgiftspost i budgeten, så behöfver dock polisen dessutom, enligt hvad den kongliga kommissarien helt öppet i kammaren förklarat, 30,000 Thaler årligen till pressen. Den i Preussen gällande lagstiftning för pressen är sådan, att den gör tidningarne nära nog fullkomligt beroende af polisens nåd. Detta gör att de sjelfständiga tidningarne ej kunna servera nödigt motgift emot det gift som sprides af regeringens lejda skriblerer. För syns skull äro visserligen Manteuffel och konsorter så nådiga, att de tillstädja en viss anständig opposition i de inrikes angelägenheterna, men hvad den utrikes politiken beträffar, visa de sig ytterst ömtåliga och den tidning, som skulle våga försöket att blotta höga vederbörandes ryska sympathier, kunde vara förvissad om att genast blifva totalt undertryckt. Ett varmt försaktande af vestmakternas sak är tillräckligt att framkalla förföljelser och chikaner från auktoriteternas sida. Så t. ex. har utgifvaren af Köl. zeit. nödgats skilja den hittillsvarande hufvudredaktören af bladet, dr Bröggemann, vid dess befattning, emedan bladet under hans ledning visat allt för lifliga sympathier för vest makterna!!! Polisen har öfverhufvud taget på senare tider visat sig mycket kinkigare emot pressen, än under någon föregående period. Ett af de mest konservativa bladen i Berlin, Voss. Zeit., eller såsom den i dagligt tal kallas Tante Voss har således nyligen i ett mystiskt språk antydt de åtskilliga svårigheter, som bereddes den af auktoriteterna, oaktadt det näppeligen kunde vara något tvifvel om dess patriotism och dess sedliga karaktersrenhet. ÖSTERRIKE. Den här, som denna keisar