mitt glas och nämnde Faderneslandet — dä reste sig hela hopen utaf svenskar, utaf egen impuls, såsom en enda man. Jag kände att jag vidrört det heligaste svensken äger — det är ett högtidligt ögonblick — icke var jag en talare nog värdig att tolka de känslor som genombäfvade de församlade landsmännen! En af nordens ringaste söner, var jag dertill blott berättigad af min kärlek, min glödande kärlek för det land, hvars framtida ära jag täljde, och för hvars framtida storhet och lycka vi offrade våra varma böner till Gud. — Det var vår julbön i Australien. — En djup tystnad inträdde. — Men på en gång dånade: Fädernesland, frihetens stamort på jorden! Hell dig du drottning i Norden — Kc., och sedan ännu många sånger blifvit assjungna och skälar tömda begaf man sig hem, tresligt marscherande, arm i arm, efter: Det gamla Götha Lejon hvilar, och Kung Carl, den unge hjelte, m. fl. Juldagen höll min värd öppen taffel, och folk af alla klasser voro välkomna. De fördelades uti trenne salar efter deras olika klädsel eller stånd å). och isynnerhet vid vårt eget bord, der gubben sjelf presiderade, gick det serdeles trefligt till, helst sedan duken borttagits och fruntimren aflägsnat sig. Toasterne voro korta, qvicka och ägta engelska eller rättare skottska, ty gamle Mac är stolt på sitt Skottland och på sin clan. Jag beklagade emedlertid den förfärliga hettan, som icke medgaf ett större förtärande af alla de våta och torra läckerheter som utan afbrott vankades ända till sent på qvällen. Annandagen ) gjorde jag i D:s sällskap en utflykt åt landet, som varit rätt intressent, hade ej solen brännt så starkt. I staden voro theatrarne öppnade, man hade concerter, cricketspel och boxningar och roade sig tappert. En ny post har underrättat oss att Sebastopol icke är eröfradt och hela Colonien har blifvit rigtigt — snopen. — Du ser att jag nu är i Williamstown och det är med tillfredsställelse jag nämner detta. Så långt har allt gått väl, och jag ser mig ändteligen i en säker och ansedd ställning. — Det hus, der jag har kontoret, har förut varit kyrka, och inredningen består derföre helt enkelt af fyra plumpa pelare utan ringaste skiljevägg. Kan jag ej nu säga med en viss prosessor: träffas i kyrkan alla dagar utom Söndagen? — Utsigten öfver Hobsens Bay och den friska sjöluften äro dock fördelar, ej att försaka. Jag håller på att inreda mig litet och dela in kyrkan i rum; ty i sin tomhet är den ganska dyster och nästan hemsk. Äfven ligger det något rysligt deri att religionen fått lemna rum åt kommersen. Icke sannt? Huru skulle man väl tycka om att i Götheborg hafva kontor i Aschebergska graskoret? — — ) Den nyss prisade jemlikheten tyckes således ej råda lika öfverallt i Australien. Red. anm. ) Märk: Annandag jul!