en hannoveranare, Vern, var anförare för unsurgenterna, i hvilkas led besinna sig en mängd tyskar, amerikanare och skandinaver, och detta har gifvit flera tidningar anledning att ropa ve och förbannelse öfver de fremmande kolonisterna, hvilka, som de mena, missbrukat den liberalitet, hvarmed England öppnat detta rika land för folk af alla nationer, genom att stifta gräl emellan engelsmännen sjelfva. Vi hafva skref en tidning med en oerhörd frikostighet tillåtit fremlingar att utan ringaste inskränkning profitera af chancer, begränsade endast af deras egen drift eller skicklighet; men de borde icke blanda sig i våra tvistigheter. — Utsallen gingo slutligen så långt, att jag såg mig föranlåten insända en artikel i Argus, undertecknad: En Svensk, hvari jag förebrådde åtskilliga tidningar deras nationella fördomar, som de väl visste existerade bland massan af engelmän, för att skjuta regeringens fel på utlänningarne; helst hvar och en visste, att engelsmän bildade det största antalet af insurgenterna; och hvad den berömda liberaliteten angick, bevisade jag att den låg i sakens natur och att England derpå vann lika mycket som det gaf. Artikeln mottogs väl och gaf åtskilliga tidningar anledning att komplimentera både insändaren och hans nation. Från de politiska ämnena tager jag nu afsked, för att draga dig med mig till ett litet sqvallerkotteri, der vi skola erfara veckans nyheter. Visserligen sqvallrar man mycket litet här i Australien, ty man har här helt annat alt göra, och hvar och en tänker helst på sig sjelf, men hur det kommer sig, när man blifvit något så när gammal på en plats, egnar man äfven en och annan tanke åt sina grannar. Tvenne unga män i ett af platsens första etablissementer, den ena kassör, den andre bokhållare, ha kommit uti en balance i sina räkningar af 24, 000, och i anledning deraf afskedats, anklagats och af juryn befunnits skyldiga tillsörskingrande af fremmande egendom, samt dömts till arbete på regeringens vågar, ehuru man icke kunnat finna ringaste spår efter penningarne, eller bevis att de unga männen användt summan för privata ändamål. Tidningarne gräla öfver en så hård dom emot tvenne gentlemen af börd och uppfostran, och de f. d. principalerne äro likaledes i stor ängslan deröfver. Är icke det beskedligt folk? Våra ledande blad börja strängt granska moderlandets (Englands) europeiska politik, och svära vid Gud och historien att England uti ryska kriget blott löper Louis Napoleons ären den. O, vel! o, ve! menar man: dertill är dock Britania för god. En deputation af köpmän, bankirer och godsägare ha uppvaktat gouvernören och försäkrat honom om deras loyautet och goda vilja att understödja regeringen, hvarpå den sednare gifvit ett högst märkvärdigt svar, hvari han äfven yttrat sin afsigt att förvisa från kolonien de utlänningar, som deltagit i upproret. Stopp, stopp! Sir Charles är en gammal sjöofficer, och misstager derför ofta gouvernementet för ett qvartersdäck; men han blir väl van vid skillnaden så småningom. Der är befälhafvarens vilja högsta lag; i kolonien deremot stifta kolonisterne sjelfve sina lagar, enligt sin fria konstitution. Min f. d. kompagnon vid minorne har på den korta tiden, sedan jag lemnat honom, förtjent 6000. Jag afundas honom icke, men önskar att jag varit med om förtjensten. Orsaken till hans lycka var en fortsatt inströmning af folk till den digging, hvarest han ef ter vår separation uppslog sitt magazin, Cresweck-Creek, då obetydlig, men nu vårt största guldsalt. Resten af den svenska punsch vi hade i kommission blef såld till en köpman på Nya Zeeland, som nu bombarderar oss med bref och reqvisitioner för mera af samma sort. Det tyckes således som om Ny Zeeländarne hade samma smak som svenskarne. I våras hitkom en familj E—m från Stockholm, anmärkningsvärd såsom den der etablerat det första och tillsvidare enda svenska Åboarding house. Der är ett stamhåll för landsmän, ett rigtigt litet Sverige, men eget nog är att se, huru fullkomligt dem emellan all ståndsskillnad upphört, så att man ofta nog skall observera vid deras samqväm i snickaren eller guldgräfvaren N. N. en vida vigtigare medlem och vida större gentleman än baron N. N. och så vidare. Du må tro att vårt riddarhus är ganska talrikt representeradt i Colonien. Flere gånger har man haft godheten inbjuda mig till dylika små samqvam och sednast på Julafton, vid hvilket tilfälle, sedan på fådrens vis fisken och gröten var förtärd, man uppdrog åt mig att presidera öfver bålarne. Sällskapet var ganska stort och utan att skryta, aktningsvärdt, och ingen omkostnad var sparad för att göra högtidsqvällen så treflig och så svensk som möjligt. Om de hemmavarande egnade oss denna afton en vänlig er