OO NV) 44(4 position betraktadt, och återigen något framför densamma, är den fyrkantiga redutt, som Ryssarne, såsom redan förut berattats, uppfört på en annan af dem genom en djerf manöver besatt kulle. Då besättningen af skottgroparne i närheten af dessa verk är af stor betydelse och i väsentlig mån skulle tjena de allierade till att hämma elden från de kanoner, som Ryssarne torde uppföra i sina batterier, så hafva Fransmännen, framför hvilkas yttersta, öfver vår högra flygel utskjutande högra dessa gropar äro belägna, natten till d. 16 gjort ett försök att fördrifva Ryssarne ur dem; men det misslyckades. Natten till d. 17 förnyade de angreppet med ökad styrka, men utan bättre framgång. Om dagen fördrifver vår eld vanligen Ryssarne ur deras förskansningar, men de vända tillbaka om natten och besätta dem med starka insanteriasdelningar. Fienden måste i dessa strider förlora mycket folk. Dessa skottgropar, som kostat begge härarne så mycken ammunition och våra allierade, Fransmännen, så stora menniskooffer, befinna sig till venster och till höger om Malachov tornet, ungefår på 1800 fots afstånd från våra verk. Det är vanliga gropar, omgifna med sandsäckar, emellan hvilka finnas anbragta skottgluggar för skyttarne och kring hvilka den ur groparne uppkastade jorden är faststampad. Hvarje grop innehåller 10 man. De äro i sjelfva verket små fästen eller redutter till offensiven emot belägrarne och armerade med gevär i stället för kanoner. Det i desamma stationerade manskapet har genom öfning blifvit ganska skickligt och består sannolikt af utvalda skyttar, ty de skjuta ganska säkert, och den som äfven blott ett ögonblick visar sig öfver verken framför dessa gropar honom kringsvärma gevärskulorna liksom getingar. I början funnos blott 2:ne gropar, senare kommo 2:ne till och slutligen har antalet bragts till sex, så att de nu äro besatta af ungefär 60 man. Sedan Fransmännen d. 17 på morg. nödgats retirera, besatte Ryssarne groparne ånyo och underhöllo en liflig eld på högra franska flygeln. De voro så väl betäckta, att hvarken våra eller de franska skarpskyttarne kunde uträtta något emot dem. Man beslot derför att beskjuta dem från engelska batterierna. Första skottet slog ned Jordvallen framför den ena gropen, det andra gick igenom sandsäckarne och de i gropen befintliga skyttarne skyndade sig derifrån. De franska i beredskap hållna skarpskyttarne skickade sina kulor efter dem, men kunde icke träffa någon. Härefter lemnade alla skyttarne groparne, som under loppet af dagen förblefvo toma, enär ej eller de allierade för ryska batteriernas eld om dagen kunde närma sig dem. Som general Bosquet gjort det till en hederssak att taga dessa skottgropar blef före mörkrets inbrytande d. 17 en afdelning Fransmän af minst 5000 man uppstälda vid foten af kullen framför fronten af vår position och straxt derefter framskjutna i de af Fransmännen framför vår högra flygel besatta löpgrafvar. Omkring kl. half 7 erhöllo tiraljörerna order att framrycka och besätta groparne. Zouaverna rusade fram med sin vanliga oförskräckthet, men funno, att Ryssarne förekommit dem och redan besatt groparne. Det uppstod genast en ursinnig strid och det visade sig, att Ryssarnes styrka var betydlig. Fransmännen förmådde, oaktadt sornyade, med stor tapperhet utförda angrepp, icke fördrisva fienden. Det sorljudes, att de i löpgrafvarne besintlige Fransmännen af en förseelse gifvit eld 2:ne gånger, innan deras kamrater kunde nå groparne, och att Ryssarne derigenom satts i stånd att i rättan tid förstärka sitt folk. Kampen fördes med gevärseld, som höll i oupphörligt uti 41 timmar och alarmerade hela lägret, så att äfven 2:ne engelska divisioner framryckte och 2:ne andra höllos i beredskap, emedan man höll en allmän strid för möjlig, Engelsmännens bistånd togs imellertid icke i anspråk, emedan Fransmännen ansågo det för en hederssak att ensamme bemäktiga sig de framför deras front belägna groparne. I följd af en förseelse skall äfven franska reserven icke kommit i striden och i det afgörande ögonblicket ej hafva varit på sin plats. På Zouaverna allena tyngde hela bördan af kampen. Man hörde under det korta uppehållet af gevärselden genom nattluften de sitt manskap uppmuntrande officerarnes röstelr En avant mes enfants! En avant Zouaves:, äfvensom folkets steg, omvexlande med Ryssarnes hurrarop och handgevärselden. Efter mera än 4 timmars strid drogo sig Fransmännen tillbaka med förlust af, enligt deras uppgift, cirka 180 döde och sårade, deribland 7 döde eller sårade officerare, samt några fångar. I första striden förlorade de 50 man, i den andra 2 döde och 8 sårade officerare och 30 döde och 140 sårade underbefäl och manskap. Natten till d. 19 underhöllo Fransmännen en ständig eld från sina mörsare. Da onoalelra karraenan gonftarn, halbrnafta nåt