Å dennes ankommit notiser från Konstantinopel af d. 26 Mars, hvilkas innehåll i sammandrag telegraferas som följer: Åli Pascha skulle afgå såsom Portens fullmäktige vid Wiener-konferenserna d. 29 Mars. Under hans frånvaro skall Sufet Effendi sköta utrikes angelägenheterna. Den förre storviziren Kirickli-Pascha har drifvits i landsflykt. Engelske ingeniorgeneralen Sir John Bourgoyne hade från Balaklava ankommit till Konstantinopel och konfererat med den åter tillfrisknade lord Stratsord de Redclille. Bombarderingen af Malakow-tornet och de södra ryska försvarsverken fortfor. Rörande resultatet saknas bestämda underrättelser. — Från Athen förmäles under d. 30 Mars, att Gardikiotti Grivas afgått med döden. Den 1 dennes skulle Konduriottis såsom grekiskt sändebud afgå till Kon stantinopel. I samma ögonblick som de diplomatiska sörbindelserna, enligt ofvanstående notis om Kondiresotttis afresa till Konstantinopel, äro på punkten att återställas emellan Grekland och Turkiet, ger följande notis vid handen, att nya misshälligheter uppstå dem emellan. Till Constilutionel skrifves nemligen från Konstantinopel under d. 22 Mars: Nya band af heleniska röfvare ha nyligen visat sig i Epirus och huserat argt på åtskilliga orter. Abdi Pascha har i spetsen för en stark afdelning af sina bästa trupper ryckt ut för att förfölja dem. Porten har vid underrättelsen om dessa nya upprorsförsök genast anbesallt de strängaste mått och steg. Tillika ha lisliga besvär gjorts hos regeringen i Athen. En rapport från lord Raglan af d. 20 Mars meddelar följande: Emellan Fransmännen och Ryssarne kom det aftonen till d. 17 åter tillstrid, då de förre sökte bemäktiga sig de af Ryssarne framför franska fronten anlagda skottgropar. Gevarselden var ganska skarp och såväl Fransmännen som Ryssarne måste ha lidit ganska betydliga förluster; de sistnämnde lågo fortfarande i bakhåll. (Då R. ej nämner att Fransmännen lyckats bemäktiga sig de omtalade skottgroparne, är väl att antaga det försöket misslyckats). Fransmännen sortsatte imellertid sina arbeten på parallelen och hade redan ryckt närmare den bergskam, på hvilken Ryssarne voro ganska verksamt sysselsatta att uppföra ett fruktansvärdt verk. De engelska batterierna angrepos icke natten till den 17, men elden var så ihållande att de samtliga engelska stridskrafterna måste träda under vapen och hålla sig färdiga. — Förstärk ningar sades vara under väg från Ryssland och 9:de divisionen redan vara anland i närheten af Eupatoria. Ryssarne bibehöllo oförändradt sin position vid Tschernaja. Jernvägen gjorde vackra framsteg och begagnades redan från högslätten till andra sidan om Kadikoi för transporten af lilsmedel och salthyttor. — Lordens rapport åtföljdes af en veckoberattelse af generalllazaretts-inspektorn Hall. Sjukligheten utgjorde ännu 14, 31 27, men dödligheten endast 0, 51 24. I allmänhet uppträdde sjukdomarne mildare. På krigsministerns förslag skulle folket omvexlande erhålla the och kasse om morgnarne. Osten-Sackens berättelse om den ofvannämnda affären natten till d. 17 lyder som följer: Den 17 öppnade fienden en häftig eld på våra logementer framför redutten Kamschatka, hvilken vi uppfört framför Kornilow-bastionen. Gevärselden aflöstes snart genom kanonelden från alla närmast belägna fientliga batterier. Liktidigt visade sig 3 bataljoner Zouaver med skarpskyttar i spetsen och kastade sig i mellanrummen af våra förpostlogementer för att taga redutten. Reduttbesalhafvaren, öfverste Iwischtschewski, förde 3 kompanier i striden, angrep fienden energiskt med bajonetten och kastade honom i de logementer, som innehades af regimentet Jakutsch jägare. Dessa, begagnande fiendens oordning, angrepo honom i ryggen. Råkade emellan 2:ne rader af bajonetter, sökte Zouaverna sin räddning i flykten. Fienden förstärkte de tillbakakastade kolonnerna och öppnade återigen sin artillerield. Änyo störtade sig Zouaverna på logementerna, men blefvo emottagna och tillbakakastade genom en bataljon af regimentet Jakutsch och 2:ne kompanier af jägareregimemtet Tomsk. Vid fiendens förföljande trängde våra trupper in i dess löpgrafvar, der ett fruktansvärdt, blodigt handgemäng uppstod, i hvilket fransmännen tillfogades stora förluster; öfverste Bialyj förde sina trupper tillbaka framför logementerna. Fienden inställde sin eld. Enligt fångarnes utsago, skall fienden hafva fört 12000 (2) man i striden; hans afsigt var att eröfra våra redutter. Fiendens förlust måste hafva varit betydlig. Vid redutten qvarlemnade han 50 döde; fångar togo vi 10, deraf I officer. Å vår sida stupade 15 man deraf 1 ofsicer. Om affären utanför Eupatoria d. 14 lemnar ryska kolonnchesen Wrangel följande berättelse: Den 14 anföllos Wrangels förposter af 8 squadroner turkiska uhlaner. Härom underrättad lät befälhafvaren för förposttrupperna, Gadcena, reservkosackerna framrycka som tiraljörer i spetsen för 2 squadroner uhlaner med 2 kanoner af ridande artilleriet. På ett afstånd af 750 alnar från fienden öppnade ryska uhlanerna sina leder och artilleriet begynte skjuta med kartescher. Turkarne, oförhappandes angripna, vände om och slydde, och det med en sådan hast, att kosackerna och uhlanerna ej förmådde upphinna dem; blott ryska artilleriet beledsagade sienden på dess slykt med kulor och granater. Turkarne lemnade 12 döde på platsen; å ryska sidan blef 1 officer lätt sårad.—