Article Image
att man ej behöfde vänta henne och mamsell Therese hem th. Då portvaktaren gick upp för att uträtta detta ärende, mötte han grosshandlaren, till hvilken han framförde det. Stoksbers sade intet, utan gick in på sitt kontor, der han i en och en half timma gick fram och tillbaka på golsvet, fördjupad i betraktelser. Derefter begaf han sig till sormaket, der han fann de nyförlofvade och Hubert, som tycktes finna mycket behag i kaptenens sällskap. Grosshandlaren hälsade på honom och sade: — Min hustru och Therese hade i förmiddags, innan min kara Emilies förlofning blef afgjord, lofvat besöka en väninna i afton. De ha ej velat skicka återbud för att ej stöta sig med nämnde väninna, hvarför de gisvit mig i uppdrag att roa min dotter och måg i eftermiddag. Jag vet nu intet bättre att föreslå, än att vi bege oss till Skoven, och herr Hubert är säket god och gör oss sällskap. Alla mottogo med glädje inbjudningen, och grosshandlaren gaf genast befallning att låta spänna för. Emilie var den enda, som genast fattade orsaken till denna så plötsligt arrangerade utslygt, och var sin far mycket tacksam derför. Stokberg körde sjelf, och Hubert satt bredvid honom på framsätet, medan de I båda trolofvade hade sin plats bakom dem. Sedan man framkommit till Klampenborg der vagnen inIsattes i vagnboden, vandrade man upp till skogen. I Huberts umgängeskrets hade ödet genom en förunderlig tillfällighet alltid fogat så, att der ej fanns något förlofvadt par. Med ett visst intresse betraktade han derför Raa och Emilie, och gaf — så godt sig göfa lät — akt på allt som föregick mellan dem. Det gjorde ett besynnerligt men godt intryck på honom att se, med hvilka kärleksfulla blickar de betraktade hvarandra, att höra deras samtal sins emellan, som blott bestod af få ord, men dock syntes båda så innehållsrikt. Grosshandlaren och han gingo bakom det unga paret; fadren var vid det briljantaste lynne och omtalade sin afsigt att i all hemlighet påskynda fullbordandet af ett nytt och vackert fregattskepp, som han hade på stapeln, och lemna sin måg befälet ombord derå. till (Forts.)

12 april 1855, sida 1

Thumbnail