Rosen på HHeden. Novell af H. Ciörup. Öfversåttning från Danskan. (Forts. fr. N:o 83.) Hennes mors misstanka försvann derför snart, likväl ej så fullkomligt, att icke den outtröttlige Bloch ånyo skulle ha kunnat uppväckt den, om icke en händelse inträffat, som för läng tid upptog alla hennes tankar. En dag kom nemligen hennes! man ned i salongen från sitt kontor och bad att få tala medi! sin hustru och Emelie i enrum. Han berättade nu, att en sjökapten anhållit om Emilies hand, i det han tillagt att han visste, det Emilie redan länge älskat honom. Modren emottog denna underrättelse på så sätt, att hon halst vanmäktig nedsjönk på en stol. Emilie rodnade djupt och tillstod, att hon gjort kaptenens bekantskap hos en väninna, hvilken hon ofta besökte, men att hon ej vågat omtala det, emedan hon fruktat, att det skulle vara hennes mor emot. — Och din fruktan har ej varit ogrundad, sade modren förbittrad. Jag tillåter på intet vis denna förbindelse, den passar ej för vårt hus. Kaptenen är helt visst en mycket simpel person , såsom de fleste af hans likar; jag känner nog den der sorten folk sedan gamla tider, då du alltid bjöd dina kaptener till ditt bord. Gud förbarme sig, hvad var det för en konversation de förde! De kunde ju ej tala om annat än sina resor, och kände ej mera till litteratur och konst, än min kökspiga. — Hör på, svarade grosshandlaren; jag vill göra dig uppmärksam på, att dina begrepp om bildning äro en smula föråldrade. I vår tid är det icke blott studeradt folk som är bildadt, utan äfven ostuderade; bildningen banar sig allt mer och mer väg till alla samhällsklasser. — Du vill väl likväl icke jemföra en sjökaptens bildning med en studerad karls, en ... — Jo min sann vill jag det; det är blott den skilnaden, att mången student eller studerad person skryter med sin bildning och ser ned på hvar och en, hvilken ej i likhet med honom tagit sin examen, under det den ostuderade är blygsam och höflig.