Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1855, sida 2

det nemligen blifva af vigt, att kunna, med ledning af föregående års erfarenhet, beräkna icke blott de sjukes antal, utan karaktererna af deras sjukdomar. Den nu förda sjukjournalen gifver intet svar på någon fråga i detta fall, ett förhållande så mycket anmärkningsvärdare, som tryckta formulär finnas till frågor, hvilka af presterskap eller andra trovärdiga personer böra besvaras, rörande de vansinnige, som af sändas till hospitalet. I en rigtigt förd sjukjournal, vid en inrättning sådan som den ifrågavarande, borde hvarje patient åtminstone hafva ett blad, hvari hans lefnadsomständigheter och sjukdomsutveckling under vistelsen på hospitalet antecknades; nu eger han blott en rad. Men, invänder måhända någon läsare -— alla dessa anmärkningar, all denna utmålning af hospitalets tillstånd, förfalla till noll och intet värde, sedan hospitalets läkare, d:r Franck, visat genom tydliga siffror, att resultatet af den behandling patienterna här röna, i afseende å deras återställande till helsan, är icke blott jemgodt med, utan vida öfverträffande förhållandet vid de bästa hospital i vårt land. Vi erkänna rigtigheten af invänningen, och måste derföre taga d:r Francks sifferuppgifter i skärskådande. Hr doktorn uppgilver att ifrån 1836 till och med 1854 antalet afintagne sjuke varit 357, af hvilka öfver hälften, eller 188, utgått friska eller förbättrade; i medeltal för år gör detta omkring 20 intagne och 10,5 friske och förbättrade. Året 1854 har visat det gynnsamma resultat, att af 18 intagna, 12 utgått friska och förbättrade. — Jemföra vi dessa uppgifter med hospitalslakaren vid Wadstena hospital, d:r Hjertstedts uppgister i hans 1850 utgifna embetsber., så finner man huru mycket fördelaktigare d:r Francks behandling varit. Vid Wadstena hospital inlöstes under 1850 50 patienter, af hvilka 8 utskrefvos såsom sjuke och förbättrade. Af profkurspatienter intogos under samma år 36, af hvilka 11 utskrefvos friska och förbättrade, alltså summa 86 inkomne och 19 utskrifne, således mindre än en sjerdedel botade, under det vid Götheborgs hospital öfver hälften årligen utgingo botade. Det torde ej behöfva sägas, att när man sålunda, såsom d:r Franck, bevisat för mycket, så har man bevisat intet; man har nemligen endast visat att uppgifterna ej äro grundade på rätta beräkningar. Hvari felet ligger hafva vi haft svårt att utreda, men förmoda att det hufvudsakligen ligger deri, att personer utskrifvits såsom friska, utan att de det varit, hvadan de kort tid efter återkommit. Emellertid står personen i journalen såsom utskrisven frisk och blir vid återkomsten annoterad såsom intagen. Så intogs t. ex. qvinnan A. J. i Mars 1840, utskrefs frisk i Maj 1843 och återkom en månad derefter. Hon gällde då för sistnämnde år såsom en utskrifven frisk och en intagen. — Detta är det enda sätt, hvarpå vi kunna förklara doktor Francks orimliga sifferuppgifter. Ligger häri något misstag, så äro vi lika villige som skyldige, att derutinnan emottaga rättelse. — För öfrigt faller antalet af förbättrade hufvudsakligen på proskurspatienterna, af hvilka naturligtvis flera ej varit svårare sjuka län att de inom kort, genom naturens egen hjelp, kunnat återställas. Så finna vi ifrån I Maj förl. år till början af April d. å., intagna 19 profkurspatienter, af hvilka 4 afgått med döden, (dock utan att journalen redogör för deras sjukdomsoch dödsomständigheter) och 8 utgått (af hvilka dock 2 under samma tid återkommit). De öfriga hafva dels blifvit inlöste, dels äro de fortfarande profkurspatienter. Emellertid visar allt detta huru lätt sifferuppgifter kunna bedraga, derest ej deras halt prösvas. Att likväl en och annan verkligen utgått återställd från hospitalet, torde kunna antagas, men utan tvifvel bör då detta anses såsom en synnerlig Försynens eller. naturens skickelse, ty säkert är att vistelsen på ett dylikt hospital måste icke blott ej befordra, utan motverka de sjukes återställande. Qvarstående på den gamla ståndpunkten, då dårhusen betraktades endast såsom fängelser, deri man förvarade de olycklige sinnesrubbade såsom osjäliga skadedjur, för att hindra dem ifrån alt göra ondt, saknar Götheborgs hospital helt och hållet det moment, som i den nyare tiden blifvit husvudsak inom alla dylika inrättningar, nem ligen det kurativa. Det förekom oss såsom ett sjukhus, med en hjelpligt god yttre vård, men der all lakarebehandling saknas. Visserligen kan äfven der patienter, till följd af en god naturs läkedomskraft, återställas till hälsan, men vi skulle dock anse ett sådant sjukhus temligen ändamålslöst. Vi kunna här ej ingå i afhandlande af de medel, som erfarenheten på andra orter visat vara de verksammaste för sinnessjukes återställande, men vilja dock nämna några. Första vilkoret är lakarens (och en läkares, som studerat själs-sjukdomar) icke blott dagliga, utan 2 är orhgllor hasnifalat