Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1855, sida 1

Rosen på Heden. Novell af I. Ciörup. Öfversåttning från Danskan. (Forts. fr. N:o 82.) En dag vid middagsbordet syntes han mig vara vid serdeles briljant humör, och jag drog icke i betänkande att fråga honom om orsaken härtill. Han svarade genast: — Lyckan har under de sednaste dagarne varit mig bevägen; genom en händelse har jag, min stackare, blifvit införd i den rike doktor Spriegers hus, och nu må du kalla mig en åsna, om jag icke biter mig sast i hans ynnest och med tiden får hans enda dotter, hans praktik och hans pengar. Då jag kände R:s ihärdiga och energiska karakter, svarade jag att jag nog trodde det, men gjorde inga vidare anmärkningar, emedan jag på den tiden var en ung man, som hvarken tänkt synnerligt öfver moral eller kärlek. Under den första; tiden då man studerar lakarevetenskapen, och man lär att kanna menniskokroppens organisation, huru den står i öfverens-, ståmmelse med djurens, får man lätt anlag för att bli sensualist. Det, som man fordom med en viss ängslig bafvan såg på afstånd, ser man nu på nära håll, och den förra sörtrollningen försvinner. Ett godt lik är något, som har samma intresse lor oss, som en god ashandling för jurister, och stundom glömmer: man att denna kropp varit bebodd af en själ. Efteråt, sedan man kommit med i lifvet, står vid mången dödsbädd, måste sätta sig in i månget förhållande, försvinna dessa materiella intryck, och mer och mer rotfästes tron på Gud och det eviga lifvet, som tillochmed ofta kan skönjas i dödskampen. Min vän var nu i sina tidigare år något så när materialist. Vi blefvo kandidater på samma gång, och 8 dagar derpå erfor jag att han blifvit anställd som medhjelpare hos doktor Sprieger. Jag sjelf försökte erhålla praktik i en jutsk landsortsstad, der jag uppeböll mig ett par år, tilldess jag fattade det beslut att; ingå i armn såsom läkare. På så sätt kom jag till Köpenhamn, der jag åter sammanträffade med R., som en månad förut firat sitt bröllopp med sin gynnares dotter. Han var glad och nöjd, samt skrattade åt sitt förra armod. På hans enständiga begäran lofvade jag besöka honom. Jag höll ord, och blef