Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1855, sida 2

ST 14k1IAK P111 RR 4 44444 29 Mars ansågos i Paris utsigterna vara mera för freden än för kriget. Den meningen, att underhandlingarne i Wien skulle lyckas, hade styrkts genom tillkännagifvandet i Monitören att kejsarparet, på inbjudning af drottning Victoria, i midten af April reser till London. Times har en för kejsar Napoleon ytterst smickrande ledande artikel, hvari tillochmed dagen — d. 16 April — bestämmes, då kejsarparet är att förvänta antingen i Windsor eller London. Den alarmerande depeschen i MorningPost om afbrottet i underhandlingarne i Wien hade ej vunnit någon riktig tilltro hvarken i Paris eller London, åtminstone så vidt man får döma af sondnoteringarne, hvilka d. 29 Mars eller ;den dag som denna depesch publicerades, i stället för att falla, visade en stigande tendens. Samma dag stego äfven fonderna i Wien, hvilket betraktades som ett tecken till att man ej i denna hufvudstad kände något till det afbrott i underhandlingarne, hvarom telegraferats till Morning Post. Denna depesch har i våra telegrafunderrättelser blott delvis blifvit meddelad. Den icke blott förmäler, att tredje punkten af de fullmäktige i Wien hänskjutits till deras regeringar, då Ryssland vägrat att gå in på vestmakternas fordringar beträffande den i denna tredje punkt uttalade inskränkningen af dess makt i svarta hafvet. Tillika säger den, att I:sta och andra punkterna (rörande Donaufurstendömena och Donauseglatsen) åter satts under diskussion. De hade i förväntan på en slutlig öfverenskommelse blott blifvit provisoriskt genomgångna, men icke definitist antagna. Till slut säger depeschen, att man tviflade på att czaren skulle antaga vestmakternas vilkor. Att åtminstone depeschens första del varit grun dad, bestyrkes imellertid tillfyllest deraf att, såsom sjelfva Monitören tillkännagifvit, franska utrikesministern Drouin de Lhuys beger sig till Wien, der ju hans närvaro varit öfverflödig, om ej Frankrikes redan der befinthge full mäktige, till hvilken kejsaren enligt en äldre förklaring i Monitören haft det stora förtroende att åt honom ensam uppdraga ledningen af underhandlingarne, ansett sina instruktioner för otillräckliga. Det officiella bladet säger, att Drouin de Lhuys går till Wien för att biträda Bourqueney, men en af oss meddelad telegrafdepesch har sagt att han medför vestmakternas ultimatum. Så är ock troligen förhållandet. Underhandlingarne i Wien hvila imellertid tills denne diplomat hunnit ditkomma. Den 30 Mars var han i London och hade en 3 timmars öfverläggning med franska sändebudet Walewski, lorderna Palmerston, Clarendon och Landsdowne samt en audiens hos I drottningen. På aftonen vände han tillbaka till Paris. I Paris var man böjd att tillägga hans resa till Wien en fredlig betydelse; ty, menar man, Frankrikes utrikesminister ginge väl ej till Wien, om ej hopp förefunnes om en fredlig lösning. Detta räsonnemang är dock föga att bygga på. Ryktet låter äfven ryska rikskansleren Nesselrode vara att förvänta i Wien och, enligt hvad notiser från Konstantinopel af d. 19 förmält, beger sig Portens utrikesminister Ali Pascha äfven till konferenserna i förstnämnde hufvudstad. Äsven preussiska utrikesministern Manteussel skulle vara att ditlörvänta i det latt I begripliga ändamålet att söka bevaka det vid ) konferenserna orepresenterade Preussens rätt. Förverkliga sig dessa rykten och notiser, så komma icke mindre än 5 makters — Österrikes, Frankrikes, Rysslands, Turkiets och Preussens — utrikesministrar att samlas i Wien. De som hoppas på freden frukta ständigt att något kan inträffa på Krim, som lägger hinder i vägen för underhandlingarnes framgång. I detta hänseende är det lika illa, menar man, på hvilkendera sidan fördelen är. En tid bortåt har nu kampen nära nog uteslutande förts vid Malakow-tornet. Mycket blod spilles i de såsom det synes för det mesta resultatlösa strider, som levereras på denna punkt, den der måste anses äga stor vigt, då Ryssarne äro lika outtröttlige i att försvara som Fransmännen i att anfalla densamma. Motsägelserna emellan de franska och ryska officiella berättelserna äro nu större än någonsin, antingen nu detta kommer sig deraf, att Osten-Sacken är starkare ljugare än Mentschikosl, eller att Fransmännen, sedan de bannlyst alla tidnings korrespondenter, numera tro sig kunna ohejdadt utstoffera sina berättelser på sanningens bekostnad. Det märkligaste är imellertid, att ej ens dagarnes data öfverensståmma. Vi hafva ej i franska bladen sett någon de. pesch ifrån Canrobert om eldens allmänna öpp nande d. 25 Mars. Notisen härom synes vara ogrundad. Den 30 Mars tog sig engelska parlamentet nåckferier till d. 15 April. Det var i under