K A — —— Den 7 April. Såsom bekant har det varit ett af hufvudföremålen för den liberala pressens grämelse och klagan, att vårt försvarsväsen, under det att landet för detsamma gör i förhållande till sina tillgångar vida större uppoffringar än något land i Europa, ändock befinner sig i ett så otillsredsställande skick, att det i verkligheten icke utgör något försvar, alldenstund det saknar de första vilkoren att uppfylla detta ändamål, nemligen behörig utrustning till vapen, tross och annan materiel. Då för en 5 å 6 år sedan två millioner rdr extra anslag beviljades för att sätta några tusen man på rörlig fot, trodde man att en del luckor blifvit fyllda, en del bristsalligheter afhjelpta. När sedermera vid sistlidne riksdag omkring 10 millioner extra anslag till ögonblicklig disposition af rikets ständer beviljades, af hvilka en stor del redan äro disponerade, så hoppades man väl, att de svåraste bristerna skulle blifvit afhjelpta. På alla dessa klagomål har emellertid från den mer eller miadre officiella pressens sida blifvit svaradt, att klagomålen voro ogrundade, att både flottan och landtarmen befunno sig i godt skick, och att anmärkningarne således endast voro beräknade på att väcka missnöje o. s. v. Kort härpå inträder dock en riksdag och det blir fråga om anslag till de krigiska hufvudtitlarne. Då blifva målningarne åter ganska mörka — då heter det att landets hela sjelfständighet är hotad om ej anslag till sappörer, instruktionskompanier och hvad de heta, ögonblickligen beviljas, men sedan man fått detta, så skall allt blifva förträffligt. Hvarje invändning häremot, hvarje önskan att man någonsin måtte erhålla en garanti, att de äskade medlen komma att uppfylla sitt ändamål, kallas ofosterländsk, ja rent af förräderi. Medlen beviljas —men tillståndet blir detsamma. Man skulle hafva svårt att förklara allt detta, om ej de nu pågående undersökningarne i England rörande förvaltningen på Krim yppat huru litet äfven oerhörda summor förslå under en dålig administration. England har ej blott gifvit penningar, det har afsändt förråder af klädespersedlar och lissförnödenheter i ofantliga qvantiteter, och armen har omkommit af — svält. Se der huru mycket det båtar att blindt bevilja anslag, då man ej äger någon garanti för deras rätta användning. Det lider intet tvifvel, att ju inom vår egen krigsförvaltning finnes mycken likhet med den engelska, ty det är ingen möjlighet att i annat fall vårt försvarsväsen, efter en så långvarig fred, derunder ofantliga summor blifvit använda till materielen, kan befinna sig i det skick det gör. Ty att dess skick ännu, oaktadt de millioner, som under ett å två års lopp blifvit utom de ordinarie använda på detsamma, måste vara ganska betänkligt — derom erhåller man i sjelsva Svenska Tid:n, till sin stora och smärtsamma förvåning följande upplysningar: Det (Österrikes exempel) må, yttrar Sv. Tid:n, vara varnande för oss, innan vi kasta oss in i ett anfallskrig, med de många bristerna i åtskilliga föråldrade delar af vårt krigsväsende, efter en 40-årig fred, utan generalstab, utan tross, utan fältlåkare, utan tillracklig sjukvård, utan armåorganisation för kriget, utan ordnad beväring, utan tillräcklig artillerirustning, utan kommissariat, utan tillräckligt befäl ... Pi hafva här,-tillagger Sv. Tid:n endast velat tala om de för alla kända brister, och hvilkas omförmälande således icke blottar någon hemlighet. Vår förvåning öfver detta tal i Sv. Tid:ns mun var så stor, att vi ville invänta hvad de öfriga Stockholmstidningarne skulle säga derom, innan vi meddelade ett sådant yttrande. Af de med gårdagens post anlända Postoch Inrikestidningar finner man ock, att Sv. Tid:ns ord blifvit föremål för en vederläggning, som, enligt Sv. Tid:ns åsigt, synes vara helossiciell från krigsstyrelsen i vårt land. Denna vederläggning har följande lydelse: Vore denna (Sv. Tid:ns) mörka teckning sannsärdig, så skulle Sverige i sanning vara att beklaga, antingen det blefve inveckladt i ett försvarseller i ett anfallskrig. Men så är lyckligtvis icke fallet. Rikets senast församlade Ständers upplysta och fosterländska beslut hafva lemnat regeringen medel, hvilka med omtanka och drift blifvit begagnade. Om vi sakna, — det måste medgifvas, — en efter de bästa utländska mönster organiserad generalstab, får man ej glömma, att svenska befälets bildning nu står på en högre grad än någonsin och att, då man eger ämnen, formen är lätt anbringad. Innan ett par månader komma både armåens och flottans förråder att ega ett vida större antal sjukvårdspersedlar, än der någonsin funnits. Fältläkare-corpsens vilkor bafva betydligt förbättrats och de äldre regementsläkarnes framtid betrygaats. Hvad armdåens organisation beträffar, kunna vi lugna Sv. Tid:n dermed,