Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1855, sida 2

kars menniskor, som så misstagit sig om lifvet och kärleken! — Hvad menar du dermed? frågade Hubert. — De flesta förbindelser nu för tiden äro ej grundade på den själens renhet, på den oskuld, som kärlekens mäktiga gudinna fordrar, om hon skall meddela oss den sanna lyckan, den lycka, som ej är ett återsken af paradiset, utan sjelfva paradiset här på jorden. Se nu det älskande paret här midt emot; de dricka thå; men jag är öfvertygad om, att han heldre skulle tömma en flaska baijerskt öl, och hon ett glas limonad, men han har föreslagit thå för att ej stöta sin fästmö genom att dricka öl, hvilket de flesta af våra unga damer ej kunna tåla, och hon har samtyckt dertill af fruktan för att motsäga honom, eller måhända för att bringa sin kärlek ett, om än så ringa, offer. Vidare kyssa de hvarandra mellan hvar tredje eller fjerde klunk; de tro att det är ett bevis på kärlek . .. — Jag tror likväl att man ej har skäl att göra narr af kyssen. (Forts.)