Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1855, sida 2

yckså till en del synas. Alla de mellanligganle gårdarne äro förenade genom täckta pelarzångar. Dessa åtta byggnader äro inredda enlast för sinnessjuka och beräknade på att kunna rymma trehundrade. Desse förutom finnas fem andra, neml. öfverlakarens boning, längst till höger, portvaktareboningen, ett badoch tvätthus, tornbyggnaden, samt en ekonomibyggnad, så att byggnaderna utgöra tretton tillsammans, hvilka lara betäcka en yta al 80,000 (säger åttatiotusen) qvadratalnar. Sedan vi nu betraktat detta ställes belägenhet, yttre former och dimensioner, så låtom oss se inom dess murar på de utsigter, som der visa sig för de blifvande innevånarnes befinnandel De åtta förstnämnda byggnaderna innehålla rum afpassade så väl efter de olika grader, hvari patienterna kunna besinna sig, som ock efter deras olika anspråk tillfölje af förmögenhet och lefnadsvanor. be bästa etablissementerna utgöras af tvenne ljusa glada rum, med alla förnödenheter för daglig beqvämlighet och trefnad; dernast komma de som bestå af ett rum, likadant försedde. Dessa rum, som icke halva galler för fönstren och eldas som vanligt inne i rummet, äro för de lindrigast sjuka. I rum för patienter med svårare SJukdousart inträda gradvis nödiga försigtighetsmått, såsom att rummen eldas genom värmerör m. m,, tills sluteligen för de våldsammaste fönstren sitta i taket och de nödiga möblerna blifva väggfasta, o. s. v. Långa ljusa korridorer genomgå byggningarne, med ingången till patienternas rum. I bottenvåningen af tornbyggnaden är köket, hvilket med sitt höga spetshvalf och sin ansenliga rymd i sitt oinredda tillstånd snarare syntes ämnadt till ett kapell än ett kök. Men så lär väl också utrymme behöfvas, för att dagligen kunna röra sig med Guds gålvor, som skola förslå att mätta mer än trehundrade personer. Högt uppe på ena väggen är ett fönster, genom hvilket öfverkocken, som har sitt rum derinom i andra våningen, från sin högre ståndpunkt har en, bokstafligen förstådt, obehindrad öfversigt öfver sitt departement. I denna byggnad finnas dessutom sällskaps-, musik-, dansoch biljardsalar. — Man amnar har att med sysselsattningar och nöjen inverka på den söndrade sjalsstamningen och förmå de sinnesrubbade att bli kloka genom att behandla dem såsom sådane — något som erfarenheten i England och synnerligast i Amerika lärer visat olta lyckats. För öfrigt äro här boningsrum för underlakarn och åtta medicinekandidater, hvilka skola besörja de sjukas vård, äta vid deras bord och i öfrigt med dem närma sig förhållandet af ett sammljelis. Vid nyssnämnda lokaler är tillika att märka, att de som äro bestämda för de sinnessjuka hafva den vackraste, friaste och gladaste utsigten, då deremot kandidaternas ligga åt den mera monotona sidan. — Det är nok så rigtig — svarade mig ganska naivt ölveruppsyningsmannen, på min anmärkning derölver — medan det er de Syge, der have Trang till Opplivelse ved Synen af en peen Naturomgivelse. — Det är en skön förhoppning tll menniskosjalens samklang med naturen, att taga kraften al dess inverkan med, för att återkalla sinnets sans och jemnvigt. Ingenting i hela denna anläggning talar störande till den naturliga kanslan för den vanliga frihet, hvartill hemmets gebiet berättigar menniskan; ingenting tyder på tvång, på inspärrning eller isolering. Tvertom äro just de mått och steg, som forsigtigheten i detta fall påbjuder, så travesterade, att man icke upptacker deras tillvaro. Så märker man t. ex. icke att man befinner sig inom ett oöfverstigligt stängsel förr än man möjligen skulle tänka på försöket att öfverstiga det. Från planen kring byggnaden neml., som skall prydas med blomsterplanteringar och omgisvas endast af ett lätt ståltrådsgaller, går en vacker grasbevaxt sluttning, i fullkomlig harmoni med den naturliga belagenheten, vid slutet af hvilken en mur reser sig, fyra alnar hög, slät och prydlig, af — om jag minnes rätt — huggen granit — som nu allmänt begagnas till grundmurar och trappor för alla större byggnader i Norge —, men hvars höjd man icke anar innan man står framför den, emedan sluttningen forvillar ögat om måttet, och man icke ser den öfverskjuta ytan af den plan hvarpå byggnaderna ligga. Då man från Amerika, der de andamålsenligaste anstalterne för de sinnessjukas behand ling hittills kommit till stånd, har den glada erfarenheten att återställandet från deras onda hör till det vanliga förhållandet och obotlighe ten till undantagen, kunna vi ej annat än glädja oss åt och prisa det vackra företag för sam. ma ändamål, som uppstått oss så nära, och