förträffligt tal; och följaktligen, när han återtagit sin plats, ropade de, bravo! och yttrade ett stormande bifall. Jones, som länge afvaktat detta tillsalle, skyndade då att resa sig. — Budden, sade han, vill du tillåta mig att föreslå en skål? — Mycket gerna, svarade Budden, tillaggande med låg röst till Minns, som satt tvärs öfver bordet: — Tusan till skicklig karl den der: du skall bli mycket nöjd med hans tel. Han talar lika utmärkt öfver alla ämnen. Minns nickade, och mr Jones började: — Det har vid åtskilliga tillfällen, i mångsaldiga belägenheter, under mångahanda omstandigheter och i flera olika sållskaper, blisvit min lott att föreslå en skål för dem, af hvilka jag vid dylika tillsallen haft äran omgilvas. Jag har understundom, jag vill lifligt bekänna — ty hvarför skulle jag förneka det ? — känt den öfverlagsna naturen af det värf jag företagit mig, och min egen stora oförmå ga att göra rättvisa åt saken. Om emedlertid mina känslor varit sådana vid andra tillfällen, burudana måste de ej nu vara — nu — under de utomordentliga omständigheter, hvaruti jag blifvit försatt. (Hör! hör!) — Att fullkomligt beskrifva mina känslor skulle vara omöjligt; men jag kan ej gifva er ett bättre begrepp om dem, gentlemen, än genom att hän