ning. i stallet varit sysselsatt med tillfredstallandet af sitt begar att granska Minns utseende från topp till tå, genom att beskåda honom öfver tidningsbladet. — Apropos, Brogson, hvad ämna ministrarne göra? Aftrada de, eller hur? — Åh — hvad — verkligen, du vet ju att jag är den sista person i verlden, som man bör fråga efter nyheter. Din kusin är, i följd af sin ställning i samhället, den mest passande personen att besvara denna fråga. Mr Minns försäkrade den siste talaren, att fastån han var i Sommersethouse, ägde han dock ej någon officiel underrättelse angåen de de planer Hennes Majestäts ministrar hyste. Men hans anmärkning mottogs synbarligen som något mycket otroligt; och då inga vidare anspelningar vågades på detta ämne, så uppstod en lång paus, hvarunder sällskapet sysselsatte sig med att hosta och snyta sina näsor, tills mrs Buddens inträde förorsakade en allmän uppståndelse. Sedan helsningen var förbi, anmältes middagen, och sällskapet skred följaktligen ned för trapporna — Mr Minns konvojerade mrs Budden så långt som till förmaksdörren, men hindrades utaf den trånga trappgången från att sträcka sin artighet ännu längre. Middagen aflopp som sådana middagar vanligtvis göra. Emellanåt kunde man ibland slamret af knifvar och