Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1855, sida 2

på ett sådant ställe, som vi sått vid Poplarwalk, kan han ej bli sjuk, om han än ville. När jag första gången såg det, vid Jupiter! det såg så småtäckt ut, med trädgården framför och det gröna staketet och dörrklappen af messing och allt det der — jag ansåg det nästan en smula för godt åt mig. — Tror du ej att du skulle tycka bättre om skinkan, afbröt Minns, om du skure den på ett annat vis? Han såg med känslor, hvilka det är omöjligt att beskrisva, huru hans gäst sönderskar eller snarare stympade skinkan med den fullkomligaste kränkning af alla fastställda reglor. — Nej, tack du, svarade Budden, under den mest barbariska likgiltighet sor brottet, jag föredrar den på detta sättet — det går fort. Men jag frågar dig, Minns, när vill du komma ned och helsa på oss? Du skall bli förtjust i stället; jag påstår du skall det. Amelia och jag talade om dig i går afton, och Amelia sade — litet mer socker, förlåt tack du — hon sade: kan du ej utfundera någon utväg, min vän, att säga till mr Minns på ett vänskapligt sätt — kom ned till oss, sir — knäfveln till hund! han skämmer bort dina gardiner, Minns — ha! (Forts.)