I för att få någon sysselsättning, med att nivellera terrängen på åtskilliga ställen, emedan egorna bestodo af mycket bruten mark; så att de gräsde ut en kulle för att fylla en dal, o. s. v. Man kan ej föreställa sig, utan att hafva sett det, huru noga t. ex. en kretin eller en I idiot uppfyller det arbete, han blifvit invand till; han hugger på sin sten så afmätt och så noga, som vore han mästare, han kör sin skottkärra så säkert, som den säkraste dalkarl o. 8s. v., men utom den krets, inom hvilken han blifvit invand, kan han ock ej gå. — Sedan de sjuke väl fått vanan att arbeta, var arbetet dem så kärt att de straffades för sina förseelser genom att ej få arbeta; de visade sig mera känsliga för detta sätt att straffas, än det mera vanliga, som består uti all taga ilrån dem någon del af deras mat portion: ja, jag såg en, som för en förseelse (han gaf sin kamrat vid skottkärran en spark) blef hemsänd inomhus, salla på knä och bedja att få stanna qvar vid arbetet. — Qvinnorna sysselsättas inomhus eller i trädgården; de arbetade mycket med att förfärdiga halmmattor, hvilka hade begärlig afsättn ng utom inrättningen. I anseende till det stora utrymme, som inrättningen kunde disponera, voro de så kallade spatsergårdarna rymliga och glada; de voro ock alla planterade och hållna med synnerlig snygghet och renlighet. Eget för denna inrättning är, att, oaktadt det stora antalet sjuke, finnes ej en enda cell, der de vilda och rasande under deras anfall inneslutas. Läkarne sade sig ej behöfva dylika, emedan anfallet gick vida lättare öfver och var vida lindrigare, då den sjuke ej instangdes: endast tvångströja begagnades, hvarmed den sjuke då fick spatsera i fria luften, noga bevakad af behöfligt antal väktare, för att ej kunna skada sig sjelf eller andra. Som de sjuke ofta sjelfve kände då ett anfall var i annalkande, voro många af dem så inlärde, att de vid dylika tillfällen kommo och sjelfva begärde att få tvångströjan påsatt. Antalet väktare för de sjuke är här så beräknadt, att det är en väktare för hvar 16:de sjuk: att så ringa antal väktare är tillräckligt kan endast förklaras af att ett så stort antal af de sjuke består af kretiner och idioter, hvilka jemsörelsevis ej behöfva så omtänksam tillsyn. Utom de sjuke, som vårdas i allmänna rummen, finnas platser för s. k. pensionärer, hvilka betala isrån 2000 fr. till 500 fr. för året. För de sjuke i de allmänna rummen är afgiften till inrättningen 1 fr. per dag. Kan den sjuke ej betala detta sjelf, så bestämmer en jury huru mycket han eller bans hemmavarande kunna stå ut med att betala; det bristande belar då kommunen. Kan ej kommunen betatala, eller bar den förut flera att underhålla, så betalar departementet. De allmännast förekommande former af själssjukdomar, undantagande kretiner och idioter, voro sådane, som voro orsakade af bränvinsmissbruk. Isynnerhet i Vogesiska bergstrakterna begagnar den arbetande klassen ymnigt bränvin, och sades mig att det ej var ovanligt att en supare förtärde 2 qvarter på dasen. Till följe häraf hade jag här det ,nöjet, att återfinna den kroniska bränvins-sjukdomen, sådan jag beskrisvit den förekommande i Stockholm: dess yttringar voro här ungefär desamma som i norden, så mycket säkrare som läkare här hade jemfört mina beskrifningar med deras egna iakttagelser. Två utmärkta vetenskapsmän stå i patsen för denna inrättning. Doktor Renauldin, som inspektör, d. å. chef för det ekonomiska och doktor Morel som öfverläkare. i Ifrån Maresville styrde jag min kosa til Stephansseld, beläget en mil ifrån Strassburg. Här fann jag en fridens boning, och de timmar jag inom denna inrättning tillbragte, höra