terkallade det den andra. Det fanns två slags skapade varelser, hvilka han betraktade med den största och mest oblandade fasa: de voro, barn och hundar. Han varicke känslolös; men han skulle när som helst, med den lisligaste tillfredsställelse, kunnat åskåda mördandet af ett barn eller dödandet af en hund. Deras vanor voro i strid med hans ordningssinne, och hans kärlek för ordning var lika stark, som hans kärlek till lifvet. Mr Augustus Minns hade inga slägtingar i eller nära London, med undantag af sin kusin mr Octavius Budden, åt hvars son, hvilken han aldrig sett (ty fadren misshagade honom), han samtyckt att stå fadder genom fullmäktig. Mr Budden, som hyste en stor förkärlek för landet, hade, sedan han förvärfvat en medelmåttig förmögenhet på sitt yrke som spanmålshandlare, köpt sig ett ställe i grannskapet af Stamfordhill, dit han dragit sig undan med sin ömt älskade maka och sin ende son, mr Alexander Augustus Budden. En afton di mr och mrs Budden voro sysselsatta med att beundra sin son och granska hans mångfaldiga meriter, samt talade om hans uppfostran, och tvistade om klassikerna skulle deruti ingå som någon väsentlig del, framställde frun så eftertryckligt för sin man fördelen af att söka mr Minns vänskap, att mr Bud