Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1855, sida 1

ni sjelf underrättar honom derom, o min onkel! samt att vaka öfver hans förtvislan och att trösta honom— Jag lolvar dig det, svarade Williams med tårar. ben unga amerikanskan drog en guldring af sitt singer: — Ni skall återgifva honom hans trolosningsring, sade hon; men upprepa noga för honom, att jag skulle hafva lefvat oeh att jag skall dö som hans trolofvade! Onkeln och niecen sörblefvo några ögonblick uti hvarandras armar, halsqvåsda af snyftningar. Slutligen tycktes den senare göra en olvermensklig ansträngning; hon lade sina båda händer på hjertat, likasom ville hon der sammanpressa sin förtvislan, uppreste sig och kastade omkring sig en skygg blick. Eordringsegarne hade dragit sig tillbaka uti ett närgränsande rum för att ordna sina afsarer, och hon befann sig ensam med mr Makenzie. Hon gick några gånger omkring i denna sal, der allt var henne så bekant, hon lät sina ögon hvila på blommorna, som hon odlat, på barkkorgen, som inneslöt hennes broderi, på fogelburen, hvars invånare hon varit varit van att vårda, och öppnande armarne liksom om hon velat omfamna allt, sade hon: