Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1855, sida 1

———— — —————————— Korrespondens. Stockholm den 27 Mars. Redan i söndags spridde sig ett rykte, att regeringen skulle erhållit telegrasunderrättelse om underhandlingarnes afbrytande i Wien, samt om befallnings utfärdande till österrikiska trupperna vid ryska gränsen att inrycka. Då likväl ännu ingenting härom blifvit meddeladt, hvarken officielt eller igenom halfossigiella organer, måste man väl få anse berättelsen ogrundad; ty vore den tillförlitlig, borde väl förhållandet icke sörhemligas. Kännedomen derom är af vigt för äfven vår asflägsnare handelsgemenskap; emedan hvarje vecka, IYhyarje dag, som kan användas för varutransporter från och till Finland och Ryssland, innan Östersjön öppnas för sjomakternas blokader, är af stör betydenhet, i synnerhet ym siendtligheter asbryta den handel, som hittills i så stor skala egt rum mellan Ryssland och Österrikiska gränsstaterna. Man väntar med otålighet att få säkra underrättelser härom; men sådana hafva troligen redan anländt till Götheborg, då detta bref framkommer, hvarföre alla vidare bemödanden att här få reda på sanningen kunna vara öfverflödiga. För öfrigt afhöres ingenting anmärkningsvärdt, och några andra åtgärder för betydligare rustningar förmärkas icke, än de redan kända, temligen betydelselösa. Under dessa förhållanden är naturligtvis hufvudstadens tidningspress mera sysselsatt med utrikes saker än med våra inre; och om ej en liten polemik åter uppstått mellan Aftonbladet och Svenska Tidningen ang. skatteförenklingen så kunde man nästan haft anledning påstå, att den tagit sin hand från republiken. Aftonbladet hade lofordat kammarkollegii utlåtande ang. ränteförenklingen m. m. och prisat ständernas beslut, såsom mera välbetänkt än regeringens proposition vid sista riksdagen. Detta har Svenska Tidningen ej kunnat smälta, utan vill att hela hedern af skattereformen skall tillerkännas regeringen. För dem, som följt de fem sista riksdagarnes förhandlingar i denna hundraåriga stridsfråga är det tillräckligt kändt, att regeringen snarare gjort allt för att fördröja och förvrida densamma; och så mycket vidunderligare blifver det således, att nu se försöken att göra den till regeringens förtjenst. Men å andra sidan förefaller det mig menlöst, att prisa det ringa, som på det hela af Rikets Stander i saken uträttats; ty så länge en enda rantepersedel finnes, hvars penningvärde skall bero af årliga markegångssättningar, och dessa bestämmas af ståndsoch klassvalda markegångskommittcer, samt sörvaltningsverks fastställelse, är och blifver svenska skattejorden qvarlemnad i samma osäkerhet och åt samma godtycke som