Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1855, sida 3

— ———— gladde sig mr Makemzie deråt och uppmuntrade sin niece att dermed fortfara. Emellertid väntade fordringsegarne med otålighet, och när onkelns frånvaro drog något ut på tiden, började de misstrognaste redan att blifva oroliga. — Om han skulle låta sin niece undkomma, yttrade de sniknaste. — Ah nej, svarade Holländaren, som gläntat på dörren: se här ha vi henne. Williams intradde verkligen, hållande vid handen miss Makenzie. Den unga flickan syntes så blek, men så stolt, hela hennes gestalt uttryckte en smärta så upphöjd och beslutsam, att fordringsegarne drogo sig tillbaka vid hennes anblick. — Jag förer er slaf till er, sade den gamle kolonisten med bitter värdighet; alldenstund Guds afbild här i landet är en sak som man säljer och som man ärfver; bestämmen sjelfva dess pris. — Det är en handelsvara af prima qvalite, mumlade Holländaren halfhögt. — Sätt derföre priset på henne, min herre. Sedan fordringsegarne instämt häri, närmade sig slafhandlaren Jenny, granskade henne med uppmärksamhet, mätande och vägande henne med ögat. s