sjalsnärvaro sör att mildra den nyhet, som han kom att meddela henne. Han tillkännagafden säledes för henne i största hast och utan någon förberedelse. Miss Makenzie blef liksom slagen af åskan. — Frukta ingenting, sade gubben till henne; hvad det än kommer att kosta mig, skall jag dock rädda dig. Miss Jenny trodde honom ej. Med denna snabba och djupa klarsynthet som faran gifver, hade hon genast sattat att allt hopp var förloradt, och att hon råkat uti dens våld, som hon så skymsligt asvisat. Denna plötsliga visshet, som skulle kunnat göra henne modsalld, upprätthöll tvärtom hennes sjalsstyrka. Så lange man kan göra olyc kan någonting stridigt, förtår man sig med sönderslitande qval. Men när motgången är omatlig och objelplig, sverlemnar man sig helt och hållet deråt. Då uppstå dessutom uti sjalen oförmodade beslut, som hejda all sortvislan; den yttersta smärta framkallar de ytterligaste botemedel, och en fullkomlig liknöjdhet för sig sjelf intager tröstens ställe. Det var således med ett slags lugn, likt den dömdes, när han färdas till schavotten, som Jenny underrättade sin onkel att hon var färdig att följa honom. Utan att söka utveckla för sig orsaken till denna lugna behjertenhet,