(Införes på begäran.) Då allmän inbjudning skedde till sammanträdet d. 21 innevarande Mars för öfverenskommelse å bästa användandet af auktionsbeloppet till förmån för de nödlidande i Skärgården, må det kanske med rätta anses otillbörligt att den som då icke hörsammade kallelsen och der yttrade sina åsigter, nu först och på detta sätt yttrar dessa; uteblifvandet skedde dock långt ifrån af liknöjdhet för den goda sakens utgång, utan fast mer dels af fullt förtroende till de aktningsvärda personer som der ägde största rätten och förmågan att handla, och dels af misstroende till eget omdöme, all den stund det ej ligger mindsta vigten uppå att rätt använda en gåfva; utslaget bevisar också att man härvid fordrat en djupare insigt i saken och ett förutseende hämtadt lika så mycket från ,hufvudetsom ,hjertat, hvartill få qvinnor äga förmåga och urskiljning, heldst de alla äro böjda för att utan betänkande följa detta senares känsla då fråga är om ,barmhertighetsverk, och då, framför allt, önska att sända en vÖgooblicklig hjelpl, Men — månne icke härtill också denna gång, varit fulla skål? månne icke detta varit meningen af den deltagande person från hvilken förslaget om hjelp först utgick, — månne icke dessa, som med sådan värma och sådan beredvillighet gingo hennes önskningar till mötes, kände under arbetet sitt hjerta klappa af glädje öfver den snara hjelpen som skulle komma, — och nu, — månne inte mången med djupt deltagande föreställer sig den bedragna väntan för dessa olyckliga som hungrande, och liksom gapande öfver det säkra brödet, i stället få ri. sig med hoppet om ,en tallrick soppa ett annat r!l, — Utan tvifvel är det ett ganska godt och klokt förslag att använda (om ock eu ringa del) af summan till sörskallandet af tjenligt ,arbete, åt de mest behöfvande; men icke borde detta sättas i första rummet för närvarande; då hvarje menniska för sin verksamhet känner ett oundgängligt behof af att känna sig mättad; — må man väl tänka sig detta ännu starkare för dem, hvilkas kroppsliga krafter så oånaligt mycket mera måste anlitas; — och derföre först föda och sedan arbete. Undras derföre om det icke vore att anse såsom en långt vålsignelserikare hjelp åt de nödlidande, och en stor lättnad för Hrer Arangeurer om i stället för att utarbeta reglementen, tillsätta revisorer m. m. för förvaltendet af ett otillräckligt stående kapital en del af penningsumman genast förvandlades i lifsförnödenheter åt de olyckliga — och fiskredskap och arbete sedan till dem som sådant bäst behöfva; — och återstoden derefter i goda händer förvaras, för kommande behofver under möjligen lika hårda uthållande vintrar som denna? Och dä kapitalet i alla händelser måste genom än vidare anlitande af välgörenheten vinna tillökning för att i någon mån kunna uppfylla de sköna planer man nu uppgjort, kunde man ju tills vidare, dröja härmed, heldst denna beredvillighet att ,hjelpa, fullkomligt bevisat — att under hvilken form frågan härom framställes, är der nöden påkallar, och ädla menniskor åtaga sig deras sak, så väl den sattige som den rike — i sin mon färdig alt med glädje