Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1855, sida 1

Plantageegarens Bouppteckning. Berättelse af E. Sourestre. (Översättning. II. (Forts. fr. N:o 14.) Jennys första smärta var förskräcklig; ehuru hon redan en längre tid beredt sig på detta oundvikliga ögonblick, fann hon sig likväl utan styrka att utharda det. Man kan förutse förlusten af en far eller mor och tro sig beredd derpå; men när den inträffar, upptäcker man att denna undergifvenhet ej varit annat än ett falskt hopp. För öfrigt, så länge viskåda den älskade varelsen, kunna vi ej fatta hvad det är att dö; man begriper ej döden annat än genom dess närvaro. Miss Makenzie erfor detta lisligt; så länge som hon kunde se sin fars lik, hade hennes förtvillan en viss måtta, och hon rönte, midt ibland alla sina qval, en slags obestämd tröst; men när kistan blifvit bortförd och alit i huset var tyst, bemäktigade sig en förkrossande visshet hennes själ; hon erfor liksom en omätlig tomhet uti sitt lif och uppfattade ändt