Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1855, sida 3

hättegangsoch Polissaker. I tisdags voro handlanden C. J. A. Larsson, handlanden B. Olsson och handelsbetjenten Carl Andersson uppkallade i polisen för att visa med hvad rätt de idka krogrörelse. Handl. Larsson visade sig innehafva rättigheter för året, meddelade af Magistraten. Handl. Olsson och handelsbetjenten Andersson uppgåfvo sig ha hyrt, den förre traktören Holmbergs och den sednare krögareenkan A. C. Dalins rättigheter till den 1 Oktober, men kunde icke visa magistratens stadfästelse å en sådan öfverlåtelse, hvarsöre densamma numera icke är giltig. Med anledning häraf förständigades Olsson och Andersson att nästa tisdag förete i poliskammaren bevis derom, att magistraten sanctionerat den ifrågasatta öfverlåtelsen. I sammanhang härmed voro till samma rättegångsdag inkallade grosshandl. C. E. Billquist vid södra Hamngatan, förre handl. A. Hallgren vid s. d. Gamle Port och handl. L. Strömberg vid östra Hamngatan för det de upplåtit källare under sina hus till krogoch näringsställen, hvilka innehafvas af förenämnde handlanderne Larsson och Olsson samt handelsbetjenten Andersson. Vid målets företagande kommo svaranderne dels personligen och dels genom ombud tillstädes. Sedan landshöfdingens och magistratens kungörelse, grundad på ett af stadens innevånare å ållmän rådstuga den 19 Nov. 1799 fattadt beslut, blifvit uppläst, hvaraf inhemtades, att såväl husegare som hyresman äro förbudne att upplåta sina under husen varande källare till krog och näringsställen, anförde svaranderne, att de icke känt till denna förordning, utan trott sig kunna uthyra källarelägenheter nu som förut, hvadan de anhöllo att undslippa böter härför. Åklagaren yttrade derefter, att då författningen möjligen kunnat råka i glömska, ville han för denna gången icke påyrka några böter, men likväl erinra svarandena om skyldigheten att bädanefter ställa sig förordningen till efterrättelse, så framt de ville undvika laga ansvar. Den genom sina stölder i butikerna bekanta Sara Amalia eller Elisabeth Eriksson, som under polisuppsigt fått vara på fri fot, men missbrukat denna frihet och sedermera icke kunnat skaffa sig laga försvar, bar af poliskammaren blifvit dömd till 2 års allmänt arbete, med hvilket utslag hon förklarat sig missnöjd. viljande häruti söka ändring hos K. M.