komst. Härefter uppträdde mag. Meijerberg och föredrog några allmänna åsigter rörande det inflytande jordens byggnad kunde anses utöfva på de olika ländernas karakter, icke blott hvad klimat och derpå beroende djuroch vextverld angår, utan ock hvad beträffar menniskoslägtet, såväl i afs. å de olika innevånarnes lynne och sjalsegenskaper öfverhufvud, som i afs. å deras förflyttning ifrån den ena delen af jorden till den andra. Denna framställning, hvars grundtanke gick derpå ut, att betrakta hela jorden såsom en kropp, hvari de olika landen, hafven, bergen och strömmarne m. m. vore organer, och hvar själ var menniskoslägtet, ägde många intressanta momenter, ehuru en del af de uppställda förutsättningarne torde hafva varit mera pikanta såsom theorier än hållande stånd för den lugna empiriska pröfningen. För dem, som intressera sig för folkundervisningen, torde det vara glädjande att erfara, det fråga är att vid Götheborgs domkyrkoförsamling anordna folkskolan på andra grunder än de hittills följda, nemligen efter grefve Torsten Rudenschölds skolsystem. Underhandlingarne härom hafva bedrifvits uti grefvens egen närvaro och under hans medverkan. Grefve Rudenschöld har nemligen en del af vintern uppehållit sig här i Götheborg, och har derunder ägnat en stor del af sin tid åt personliga undersökningar rörande stadens och förstädernas folkskoleväsen. Dessa undersökningar hafva uppdagat några rätt egna förhållanden. Så har grefve R. uppsökt och gjort bekantskap med ett ganska stort antal småskolor, hvilka förestås af fattiga fruntimmer, och der barn af någorlunda bergade föräldrar utur arbetsklassen mot en liten betalning (vanligen 36 sk. till 1: 24 rgs i månaden för hvarje barn) erhåller sin första undervisning. Antalet af sådana fria småskolor har varit långt större än man kunnat föreställa sig; — men hvad vigtigare är, både undervisningen och ordningen inom flera af dem hafva befunnits stå på en ganska god, ja, i några skolor på en utmärkt ståndpunkt, hvilket varit så mycket mer påfallande, som de offentliga folkskolorna, till och med Domkyrkoförsamlingens, som dock är den bästa, i båda fallen lemna, lindrigast sagdt, mycket öfrigt att önska. Till ett bevis härpå må anföras, att under det ett stort antal barn inom de offentliga solkskolorna ej kunna läsa innantill ännu vid 11 å 12 års ålder, efter flera års skolgång, så var regeln inom de privata småskolorna att barnen der uppnått god innanläsningsfärdighet redan vid 10, 8, ja 7 års ålder, efter I å 2 års skolgång. En hvar, som något förstår skolfrågan, inser den stora betydelsen af denna olikhet, då det innebär ingenting mindre än att i ena fallet barnen kunna hafva en två å tre år — och detta just de enda år i deras lefnad, som de fattigare samhällsklassernas barn kunna härpå använda — fria till inhemtande af kunskaper, som ligga öfver innanlasningskunskapen, under det i det andra fallet dessa år förnötas på en skolgång, som visat sig bära så ytterst ringa frukt. Gresfve Rudenschöld har varit angelägen att visa, att detta ogynnsamma förhållande vis å vis de stora allmänna folkskolorna äger sin grund i deras hela organism, så att äfven med de mest nitiske och skicklige lärare resultatet ej skulle kunna för den stora mängden blifva bättre. För att göra detta för hvar man åskådligt, har grefven, efter af skolstyrelsen emottaget uppdrag, egnat ett par tre veckor till den åtgärden, att efter sin method undervisa ett antal barn utur Domkyrkoförsamlingens folkskola, uttagna utan annan utgallring än hvart 7:de hufvud, från de äldsta och bäst försigkomna ända ned till de yngsta och svagaste. Åt de 30 å 40 barn, som gref ven sålunda tagit under sin särskilta vård, hade ej längre egentlig undervisningstid kunnat ägnas än 21 vecka. Vid det prof; som grefven med dessa barn aflade inför skolstyrelsen och åtskilliga andra personer, vid slutet af sistl. vecka, visade det sig, att de, enligt systemet, s. k. 4ösverläsarne inhemtat icke allenast hvar för sig säkerhet i stafning, med dess allmännaste reglor, (uti hvilken kunskap förut förspordes allmän okunnighet) utan ock förmåga att meddela dessa kunskaper hvar och en åt sin s. k. sunderläsare. Härjemte hade barnen lärt, att någorlunda rent och säkert sjunga ett par melodier, hvarmed grefven äfven velat visa, att man vid psalmsången kan taga flera barn med sig, än man i allmänhet anser möjligt och rigtigt. Ett prof aflades äfven på räkning, dervid det visade sig att barnen temligen manngrannt kunde på tafla uppskrifva och utsäga rätt svåra räknetal, äfvensom redogöra för de enklaste reglorna inom de fyra räknesätten. Häraf, äfvensom utaf den muntliga redogörelsen rörande den afsjungna psalmens innehåll, visade det sig huru en lärare kan, då han har barnen 2 Z. (Ö