Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1855, sida 1

under denna täckmantel dolde sig osta vildens okusliga vilja. Han hade utaf de stammar, ibland hvilka han så lange lefvat, lärt sig den lugna listen och den stumma ihärdigheten, hvilka säkert föra till målet. Sedan Jackson åter inträdt i det civiliserade lilvet, hade han blisvit en af de rikaste plantageegare i Alabama; tillfälle att ge fritt lopp åt sina naturdrifter erbjöd sig mindre ofta; men det var lätt att se, att i grund och botten var Jackson ännu ödemarkens frie äfventyrare. Det var alltid en af dessa herrskande och mäktigt farliga naturer, som draga till sig, uti sin sfer, allt som är angenämt, prägtigt eller skönt, tillegna sig på ett våldsamt sätt det, som behagar dem, och beherrska allt, emedan allt är svagare än de sjelfva; — lidelsesulla hjertan, mera hårda, som likna vulkanen, hvars lava sörvandlas till sten när den ej brinner mer. M:r Jacksons rikedomar hade gifvit honom ett stort anseende i Alabama. Man berömde hans skicklighet i affårer, vidrörde blott helt flyktigt bans laster, likasom alla sådana personers, af hvilkas hjelp man kan vara i behof. Han egde flera hundra svarta och behandlade dem med en sådan grymhet, att den förskräckligaste hotelse man kunde göra en slaf var den, att sälja honom åt m:r Jackson. Emellertid, likasom denna till ordspråk blifna