Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1855, sida 3

Article Image
väg, sägande sig vilja visa att han vore stadd i rätta ärender. Samma dag på eftermiddagen återkom han också ganska riktigt medhafvande en skriftlig reqvisition som lydde så hår: Var god lemna budet en fin klädlina. A. Westerberg.5 På grund häraf fick mannen två i stället för en lina, på det att herrskapet Westerberg skulle kunna utse den som bäst passade, hvarpå karlen aflagsnade sig, troligen ganska belåten med att ha lyckats vida öfver sin förväntan. Vid sedermera skedd efterfrågan, upptacktes att den skristliga reqvisittonen var falsk, hvadan bedragaren blef efterspanad och några dagar derefter gripen, då han befanns vara sörre artilleristen Andreas Pettersson. Vid polisförhöret erkände Pettersson att han på den falska reqvisitionen, som han sjelf skrifvit, tillnarrat sig linorna, af hvilka han försålt den ena till handelsbetjenten Dablander i Haga för I rdr 36 sk. och den andra till en bonde vid namn Anders Olsson för 1 rdr, hvilka till polisen äterställt båda linorna. För ransakningens vidare fullföljd äfverlemnades målet till rådhusråtten och Pettersson förpassades till stadshäktet. I polisen har tid efter annan anmälts, att stuprännor af koppar blifvit lösbrutna och borttagna från Tyska kyrkan, hvilket senast inträffat natten till sistlidne söndag, utan att man kunnat komma de lika djerfva som oförskämda kyrktjufvarue på spåren, då poliskonstapeln Lans, som af en händelse i måndags inkom uti handl. Nybergs jernbod vid Kungstorget, der bemärkte en yngling väga ihopslagen koppar, hvilket föreföll honom misstänkt, hvadan han inrapporterade detta till kommissarien Wickstrand, som derjemte upplystes om att den unge mannen var bleckslagarelärlingen Fredrik Svensson, anställd hos bleckslagaremäst. P. B. Fryckholm vid Korseatan. Vid derefter företagen visitation å nämnde ställe, anträslades å vinden de senast stulna rännorna, ihopslagna uti mindre stycken. Med anledning häraf blef såväl Svensson som dennes kamrat Carl Hagman uppförde i vakten, der de fritt och otvunget erkände sig ha begått stölderna å kyrkan. Vid ransakningen inför poliskammaren med dessa unga brottslingar inhemtades att Svensson uti sistlidne December månad ensam begått första tillgreppet, då han medel-t en stege uppkommit å kyrkmuren, hvarifrån han lösbrutit en ränna, som han ihopslagit och sedermera försålt. För någon tid sedan hade han omtalat detta lyckade företag för Hagman, som derefter påyrkat att de gemensamt borde försöka sin lycka sant göra i kKopparSedan Svensson ingått på förslaget, hade båda i lördags mellan kl. 7 och 8 på aftonen åtföljts till kyrkogårdsmuren vid Köpmansgatan, hvarifrån de nedtagit en stege, som blifvit uppsatt mot kyrkmuren, hvarefter Nera rännor lösbrutits från de i den-amma sittande hållare. Efter val förrättadt och lyckadt arbete, hemfördes rännorna, der de ihopslogos. På måndagen hade Svensson begfvit sig ut i staden för att sälja dem, men icke kunnat råka på någon köpare, hvadan han slutligen ingått i handl. Nybergs jernbod för att utröna vigten af sin fångst, hvilket, såsom förut är nämdt, föranledde upptäckten och bleckslagarelärlingarnes gripande. Rörande deras lefnadsförhållanden upplystes bland annat, att Svensson vore son af en numera afliden skollärare på Dahlsland, derifrån han flyttat hit till staden för 4 år sedan, då han kommit i lära. Ilagman åter, som uppgaf sig vara son af en klockare i Malmöhus län, hade endast vistats här ett års tid, derunder han varit i bleckslagarelära. För målets vidare utredning öfverlemnades detsamsamma till rådhusrätten, hvarefter Svensson och Hagman afsändes till häktet. Med anledning af ett under sednare dagarne gäng se rykte, att skräddaren Gustaf Heegh, som haft sin bostad uti huset n:o 15 i Masthuggsbergen, der han oslidit den 9 dennes och den 15 derpåsoljande blifvit begrafven i svenska kyrkogården, skulle ha till-att lifvet genom förgiftning, har poliskammaren befallt att den döda kroppen skall upperåfvas. för att undergå medico-legal besietning, hvilken lär komma att ega rum nästa Onsdag uti stadshäktets likrum. Skulle genom obduktionen ryktet om förgistningen bekräfta sig, så kommer detta utan tvifvel att föranleda till upptäckten af en ryslig mordhistoria. I Måndags förevar i polisen undersökning rörande de af kommissarien Andersson under förra veckan i Majorna anställde beslag å undergradigt bränvin, som påträffades hos nedannämnde personer. hvilka blifvit kallade att härvid närvara. 103 kannor 3; grad., annållet hos handlandeenkan och värdshusidkerskan A. M. Backström. Några kannor på ett halft ankare, ännu icke uppmätt, om 31 grad., hos handl. och värdshusidkaren Jonas Johansson. 2 a 3 kannor, ännu icke uppmätt, om 31 grad., hos värdshusidkaren C. Kajser. ku kporti, icke uppmätt, om 41 grad., hos handl. A. Andersson. Eu parti å ett ankare, qvantiten okänd, om 33 gr., hos värdshusidkaren J. Nilsson. I vid målets påropande, infann sig enkan Bäckström er hela vidden af hans brottsligoch sinnande

24 mars 1855, sida 3

Thumbnail