Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1855, sida 3

Rättegangsoch Polissaker. En afton i söcra veckan hade tvenne unga karlar utbjudit till salu en större kopparpanna hos gjelbgjutaremäst. J. Sandberg vid Drottninggatan, men då hr Saudberg misstänkt åtkomsten till pannan, som ditförts på en kärra, hade han tillsagt dem att återkomma påföljande morgon, då han af efterskickad polis lät anhålla sätjarne, som befunnos vara för stöld straffade ynglingarne Aug. Johansson och Joh. Bernh. Henriksson, hvilka efter undergången bestraffning i förra månaden sattes på fri fot. Vid forhöret härom inför poliskammaren upplystes, att paunan. som vägde c:a 4 Lebb. bhfvit stulen samma afton å nandl. B. Teulins gård vid namude gata. Vid ankomsten till hr Sandberg, dit pannan blifvit sorslad på en handkärra, som tjufpojkarne tagit från handl. C. T Jakobsson vid Östra Larmgatan, hade Johansson utbjudit pannan till salu, föregifvande sådant ske för bonden Sven Anderssons i Lindome räkning, hos hvilken Johansson sagt sig vara dräng. Herr Sandberg hade då yttrat att intet köp kunde afslutas förrän husbonden sjelf kom tillstädes, hvarpå Johans-on och Henriksson aflägsnat sig, lemnande pannan qvar. Då tjufpojkarne passerade porten hade en gosse hört den ene af dem säga till den andre. ,,kan du skrifva? hvarti!l. den förre svarat: jal ,Nå, då skall komersen ändå gå, återtog den senare. Påföljande morgon hade Johansson åter infunnit sig hos hr Sandberg, men Henriksson stannat vid porten, Johansson medhafvande en skrifven lapp så lydande: Sven Olsson tillåter att sälja pannan till högsta priset, jag skulle komma men kan sicke komma, var god lemna pengarne till min dräng tecknar Sven Olsson. På fråga hvarför icke husbonden kunnat personligen infinna sig, då Johansson uppgifvit honom vara i staden, genmälte denne att husbonden vore illamående efter ett aftonen förut intaget bastant rus, hvilket hindrade honom att på morgonqvisten afgöra affärer. Tjufknepet lyckades emellertid icke, ty hr Sandberg erinrade sig i detsamma att Johansson aftonen förut kallat busbonden Sven Andersson, hvaremot denne nu tecknat sig Sven Olsson, hvilket föranledde en poliskonstapels efterskickande, då Henriksson, som anade oråd, tog till benen nedåt gatan, men blef gripen, hvarefter båda spekulanterna öfverlemnades i polisens bänder. Johansson erkände att han tillsammans med Henriksson tillgripit pannan, hvarefter han uppdiktat historien om bonden Sven Andersson eller Olsson, och sedermera skrifvit intyget i dennes namn; men Henriksson åter, ville icke vidgå sin delaktighet i stölden, utan påstod att han händelsevis råkat Johansson på gatan, då denne kommit dragande med kärran, hvarpå Henriksson, dertill uppmanad, åtföljt Johansson för att sälja pannan, som Henriksson trott vara bonden tillhörig, enär Johansson så uppgifvit. Kostlig historia! Målet remitterades och båda tjufpojkarne affördes till häktet. I onsdags uti förra veckan hade en okänd karl infunnit sig vid en salubod i Bazaren vid Kungstorget, der madam Johanna Strömbäck har sin försäljning af repslageri-gods, för att som han uppgaf utse en klädlina för grosshandl. Westerbergs räkning; men då madam Strömbäck förklarade att hon icke utlemnade något af sina varor utan pengar eller skriftligt iutyg från hr eller fru Westerberg, gick mannen sin