nanten och riddaren Kilman föreslagen jemkning i tredje punkten af Stockholms läns Kgl. Hushållningssällskaps utlåtande, derhän, attvid rivillig öfverenskommelse grannar emellan om sortsarande underhållande af hagnad, bestämmandet af den andel i hägnaden, som hvardera delägaren bör vidkannas, må bero på parterne sjelfva; och blef denna jemkning af sällskapet med acklamation bifallen. Emot sällskapets beslut reserverade sig förre riksdagsfullmäktigen Lars Rasmusson och Anders Eliasson i Tunge. Till denna Redaktion benäget meddelade berättelse utaf en person, som öfvervarit sammanträdet, torde vi få lägga den underrattelsen, att en stor mängd, såsom det uppgifvits, 150 personer, hufvudsakligen allmoge, tillhört den mening, som genom landshöfdingens högre rösträtt kom i minoriteten, hvilken mening de dock ej kunnat vid beslutet göra gällande, då de ej voro ledamöter af hushållningssällskapet. Vi hafva äfven hört klagomål uttalas deröfver, att dessa personer, oaktadt de anmält sin önskan att få vid tiltfället i sällskapet inträda, ej erhållit denna önskan beviljad, klagomål, hvilka ej kunna anses obefogade, då ingen föreskrift i sällskapets stadgar deremot utgjort något bestämdt hinder, om det ock stridt emot sällskapets praxis att intaga ledamöter utan föregående anmälan till förvaltningsutskottet. Då emellertid dessa personers opinion medföljer sällskapets utlåtande till regeringen, så kan den ej sägas vara undertryckt, utan äger naturligtvis samma giltighet som om opinanterne varit ledamöter af sällskapet. Men då hade man ju ock kunnat bevilja dem inträde i sällskapet, enär här icke var fråga om att besluta ett lagbud, utan att uttala sin mening om ett laglörslag. En långt mera glädjande utgång och behandling rönte stängsellrågan vid Skaraborgs läns hushållningssällskaps sammanträde den 19 dennes, hvarom Red:n emottagit följande benägna meddelande: Sammankomsten med Skaraborgs läns hushållningssallskap i Lidköping d. 19 d.s var bland de talrikare, som i sednare tider ägt rum. Besökt sf flere sällskapets ledamöter från länets aflagsnare delar, vittnade den om det allmänna och valförtjenta deltagande, hvarmed den till olverlaggning kungjorda frågan var omfattad. Utom, enligt skedd anteckning, tillstadeskomne 153 sällskapets egne ledamöter, deribland en stor del allmoge, var äfven åhörarnes antal bretydligt nog, för att sörsamlingen i sin helhet må kunna uppskattas till nara 400 personer. Sedan de officiella handlingar, hvilka föranledt sammankomsten: Stockholms läng hushållningssällskaps cirkulär och en mängd skrifteliga anföranden blifvit meddelade, öppnades diskussionen, hvilken till en början lemnade stor ovisshet om den utgång, man hade att vänta; enär flere talare al allmogen isrigt yrkade stäng selskyldighetens oförändrade bibehållande. — Omsider visade sig dock under diskussionens sortgäng, att, om an det häfdvunna stangselsystemet hyllades i delar af lånet, der man ansett lokala förhållanden så fordra, likväl en ny sakernas ordning var lika esterlangtad och oeftergilligen påkallad for länets vidsträckta slattbygder. Åtskilliga ledamöter af allmogen, representerande dessa sednare, hade i uppdrag sramlemna, dels nyligen slutna ägofridsföreningar, grundade på stängselns borttagande, dels hemmavarande grannars och socknemans bemyndiganden, att påyrka ny ägofridslag, hvilande på sådan grund. Bland de flere talare, som med stöd af förnuftsenliga och på vunnen erfarenhet grundade skäl understödde denna sednare åsigt, framstod på ett utmärkande sätt Magnus AndersSson i Skumpagården Ljung, hvilken med en lika sinnrik som slående enkelhet bevisade reformens behöflighet och öfvergångens lätta utförbarhet; hvarjemte omsider Olof Gunnarsson i Börestorp Karaby aflade det mest tillfredstäl