Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1855, sida 2

ej hade det från en person, som är lika invigd i drottningens planer, i de ämnen, hvarom här är fråga, som eder tillgifven, och hvars namn jag gerna skulle vilja nämna om ej ett löfte nekade mig att yppa det. Hela verlden känner följderna af drottningens stora och konungsliga gilfmildhet, och att hon nu, sedan hon för att belöna tjenster emot kronan, bortskänkt alla kronans gods, saknar medel att vidare tillfredställa sin frikostighet; men ni som känner hennes karakter, vet äfven att hon hvarken låter hejda sig af omöjligheter eller lemnar några utvägar oförsökta då hon föresatt sig att fullfölja den bana hon en gång börjat. — — — Det är här jag ville hejda min penna, men jag måste lägga den hotande faran i dagen, för att gifva er tid att öfverlägga och besluta. — I det trångmål, hvari drottningen befinner sig genom de intrasslade förhållanden, hvari hennes hushållning råkat, har hon fallit på den tankan att återtaga flera af de borskänkta kronogodsen, hvarvid hon af sitt goda hjerta dock alltid vill skona sådane familjer hvilkas välstånd deraf skulle rubbas; och lärer hon till följe af dessa konsiderationer, med sina tankar fallit på er och ert Tunbyholm. För att emellertid också inför verldens ögon mildra detta steg, och kanske äfven för att afväpna hvarje motstånd å er sida, lärer hon till en början ämna omintetgöra rättigheten för edra begge adoptivsöner att fortfarande bära ert namn, Erik på grund af den handling, hvarigenom han fläckat det och Axel — — — Hvad vet jag? Allt nog, hon lär så vilja hafva det, och det finnes alltid de som äro tjenstaktiga för hennes vilja, helst Axels hastiga framgångar förskaffade honom många fiender och hans missgunst förskingrat hans vanner— Nej! — afbröt Axel ånyo sin läsning — Detta är icke möjligt! Så der, på usla omvägar går icke drottningen till sitt mål! Hon skulle förr kunna visa sig grym än låg. — Hvad skulle väl förmå Sebastian att ljuga detta? — Det inser jag lika litet som jag tror honom vara i stånd dertill; men han kan vara bedragen. — Vi böra icke smickra oss med den tanken; vi måste förekomma. — Ja, den skymf, som genom detta skulle drabba er lika väl som mig och Erik måste förekommas. Verlden är stor och har nog plats för en framtidsbana eller en graf. Jag vill resa och derigenom tillintetgora denna plan; och hvad drottningen in mot er tänker företaga, skall ni blifva befriad från en sådan förödmjukelse. (Forts.)