nes, att vestmakterna sast beslutat att ej låta Preussen deltaga i besagde konserenser förrän det med hänseende till de 4 punkterna ställt sig på samma linie som deltagarne i traktaten af d. 2 Dec. Iill ett bevis på att Fredrik Wilhelm och hans trogna junkrar ännu för ett par dagar sedan halsstarrigt framhärdade i sin ryska politik torde tjena, att preussiska statstidningen, upptagit ett yttrande al czaren i hans dödsstund, genom hvilket Preussens konung uppmanas att förblifva densamme för Ryssland! tionen sådan som vi i det ofvanstående försökt teckna den. Sedan har den, så vidt man kunnat inhemtat af telegrafdepescherna, ej vasendtligen förändrats. Den häntyder förr på krigets fortsättande än fredens återställande. Den öfvertyg gelsen var förherrskande, att hufvudsvårigheterna vid Wienerkonferenserna, hvilka förnämligast ligga i tolkningen af tredje punkten (tillintetgörandet af Rysslands ösvermakt i svarta hafvet), förblifvit ungesar desamma. Dessa konferenser eller fredsunderhandlingar synas icke hafva börjat d. 14, enär telegrafen väl derom annars skulle hafva lemnat underrättelse. De ryska, österrikiska, engelska och franska fullmäktiga äro imellertid alla församlade i Wien. Ryssland representeras af Gortschakof och Titoss, den förre dess ambassadör vid Wienerhofvet; Österrike af sin utrikesminister I Buol v. Schauenstein och hr Prokesch v. Osten; England af Russel och Westmoreland, den senare dess ambassadör i Wien; Frankrike af ambassadören Bourqueny ensam (kejsaren har förklarat att han som ett bevis på det förtroende han sätter till honom ej vill förordna en annan fullmäktig vid sidan af honom). Det synes ännu ej vara afgjordt, om Turkiets talan skall föras af en eller tvenne fullmäktige. I båda fallen är dess gesandt i Wien, Ari Pascha, dess sjelfskrifna ombud. Russel och Titoff hafva haft audiens hos österrikiske kejsaren. De ryska, engelska och franska fullmäktige skola vara försedde med de mest vidsträckta fullmakter. Häri vill man se ett nytt hinder för underhandlingarnes framgång, i det man antager, att underhandlarne blifva desto räddare att afgöra något, ju större deras moraliska ansvar är. Engelsmännens och Fransmännens fullmakter sägas vara affattade i fullkomlig öfverensstammelse med hvarandra. Det har tvenne gånger förmälts, att Gortschakoff (senaste gången jemte Titoff) fått sin fullmakt förnyad. Detta låter förklara sig sålunda, att först fick G. sin fullmakt förnyad per telegraf och sedan tillsändes honom och Titoff de förnyade fullmakterna med en kurir. Från Wien skrifves under d. 7 dennes till Vos. Zeit., att der berättades som faktiskt, att vestmakterna icke vilja bevilja någon vapenhvila. Vidare troddes det allmänt, att underhandlingarne komme att räcka på sin höjd en 5 eller 6 dagar och att vestmakterna skulle fordra ett obetingadt antagande af de 4 punkterna. Ungefär samma åsigter voro, enligt hvad det synes, temligen allmänt rådande så väl i Frankrike som England. Lord Granvilles ofvanåberopade sörklaring skänker dem, så vida den är riktigt uppsattad af telegraskorrespondenten i LIndep. belye, ett icke obetydligt stöd. Det är således mindre i Wien än på Krim (aldra rättast borde det vara i Polen och i St. Petersburg) som man väntar den orient. frågans lösning. Åpropos om Krim, så är det ännu outredt hvilka som hafva rätt, Fransmännen eller Ryssarne, i sina ossiciella uppgilter rörande resultatet af striden natten till d. 24 Febr. Ar det sanning som Ryssarne säga, att de senare uppkastat en ny redutt framför den af dem natten till d. 22 anlagda, så synes Fransmännens uppgift att de intagit den senare vara ogrundad. Under det man asbidar närmare underrättelser, som kunna bringa klarhet i detta virrvarr, har man erhållit en uppgift af ossiciella berättelser om affären vid Eupatoria d. 17 Febr., hvilken Ryssarne tyckas vilja tillägga allt för liten och Fransmännen allt för stor betydelse. I både franska och engelska armåerna är, enligt flera öfverensstämmande skrilvelser, den öfvertygelsen förherrskande, att Sebastopol måste falla, men att det dröjer några månader. I en öfversigt uti J. des Uebats af de allierades styrka på Krim, uppgifves denna utgöra 100,000 man, under det ryska armeen, med inbegrepp af alla besättningarne i de fasta platsarne, ej synes uppgå till detta antal. Ryssarnes salt arm anslas till 60 å 65,000 man. Inför Roebuckska undersökningskommissionen, hvars möten äro offentliga, förhöras en mängd personer, så väl civila som militärer, hvilka kunna hafva något att upplysa om Krimska armåens lidanden och orsakerna dertill. Bland förhörda civilister må nämnas Laya:d och bland sörhörda militärer generalerna Sir de Lacy Evane Ach Bontimek På kommissianene aie: Under den tidrymd, som de senast ankomna tidningarne omsattar, var den politiska situa