Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1855, sida 2

— Ers majestät, jag behöfde vara allvetande för att kunna uppfylla detta. — Jag lemnar här ett fält åt din sintlighet. Din belöning skall bli efter utförandet. Du skall tillika göra dig underrättad om allmänna sinnesstamningen i orten. Men du förstår, under allt detta är du osynlig. — Jag förstår. — Och du tror dig om att uppfylla det? — Jag litar på den lycka som åtloljer ers majestäts tjenst. Och Clairet allågsnade sig bugande. Samtidigt med nyssnämnde ämnen sysselsatte sig drottningen äfven med omsorgen för deras underhåll, hvilka hon vid nedstigandet från thronen ämnade afskeda ur sin hofstat, och hvilka hennes stolthet förbjöd henne att icke tillfredsställa i enlighet med hennes kända frikostighet. Men som hennes uttömda tillgångar lemnade otillräckliga medel dertill, forbundo sig ganska många bekymmer vid denna punkt, hvilka läto drottningen tänka på hvarjehanda utvägar. Som nu fröken Juliana Sparrenstjerna både i sina förhållanden af favorit, af en gammal ansedd familj och utan egen förmögenhet, var en af dem som i första rummet måste fästa sina sorhoppningar vid den stora frikostighet, som Kristina al jrig förnekade, så föll drottningen på det rådet, att förskalfa henne ett rikt parti i stället att genom en rik hemgilt göra henne sjelf eftersökt som ett sådant. Men äfven detta hade sina svårigheter, och sedan hon deraf vunnit en viss erfarenhet, blef: frågan att finna det håll, der medgörligheten säkrast förenade sig med öfriga passande egenskaper. Drottningen hade sedan, länge blifvit varse att fröken Juliana ingalunda var kallsinnig för Axel, och vid en noggrannare öfverlaggning af saken, sattade hon det beslutet, att nu, då alla förhållanden innan kort måste underkastas en stor förändring, uppolfra sitt missnöje mot Axel och utbyta en kortvarig hämnd mot befrielsen från en besvärande omsorg. Men för att emellertid med detta beslut kunna bibehålla hela sin värdighet och tillvinna sig ett så mycket tacksammare erkännande af det ädelmod, hvaraf det skulle bära ett sken, vände Kristina sig till residenten i ett egenhändigt bref af följande innehåll: